happygoluckiest


4 kommentarer

Lycklig och tacksam eller olycklig och otacksam- Du väljer själv.

Det kan ju låta som lite newagigt och hokuspokus allt det här med mindfulness och vardagslycka, men allt jag skriver om här i bloggen är forskningsbaserad fakta. Hjärnforskning visar klart och tydligt att hjärnan fungerar på så sätt att dina känslor inte är något som kommer utifrån och styr hur du ska känna dig. Känslorna kommer inifrån dig själv, du skapar dina egna känslor. Alltså kan du styra dina känslor och därmed hur du ska känna dig. För hjärnan må vara ett invecklat och fantastiskt organ, men är enkel att manipulera och programmera om. Som jag skrivit tidigare så är regelbundet användande av minfullness  synligt på magnetkamerabilder av hjärnan.  Här kan du läsa mer om hjärnforskningen om hur vi styr själva hur vi mår.

Det är alltså en mycket god idé att börja redan idag att öva dig att fokusera på det positiva och att känna tacksamhet!

Vardagslyckan skiljer sig från lyckoruset du känner när du har riktig tur med något som att du vinner pengar eller är lyckligt nyförälskad. Om du tror att en massa saker måste uppnås innan du kan uppleva den så fundera lite över hur det skulle kännas om varje dag från och med nu i ditt liv skulle vara fyllt med precis allt det du går omkring och drömmer om: Miljoner på banken, vältränad kropp, ett lyckligt och felfritt kärleksförhållande, bungalow på stranden, you name it. Hur skulle det kännas om du levde så i säg, fem eller tio år? Vad skulle då vara vardag och vad skulle det då vara som du drömde om och längtade till?

Människor som lever det vi anser vara la dolce vita, brukar ledsna ganska snabbt på snittar och champagne. En vännina till mig som är mycket framgångsrik och flyger över hela världen brukar ibland skriva till mig att hon längtar så oerhört efter makaroner och köttbullar och mjölk och att lägga sig på soffan i mjukisbyxor och slötitta på tv.

Vår vardag är lyx för henne.

Det är det dagliga livet som är din vardag oavsett om du lever som medelsvensson eller miljonär. Och det är i vardagen du ska vara lycklig. Genom att träna upp din förmåga att fokusera på vad du har och dina tillgångar så övar du din förmåga att känna tacksamhet och därigenom ökar din vardagslycka. Det finns tusentals exempel på hur du kan göra detta.

Igår var det till exempel nationaldagen och för mig personligen handlar det om så mycket mera än flaggviftande och folkdräkter. Jag är ofta oerhört stolt och tacksam över Sverige och alla de privilegium som vi åtnjuter i det här landet. Inte minst har vi LSS-lagen som är till för personer med behov av särskilda stödinsatser och den lagen är världsunik. Jag tänker väldigt ofta på det; vilken tur jag har som bor just i Sverige med min son. I vilket annat land som helst hade jag varit tvungen att betala dyra pengar för allt det han idag får gratis. Det är så enkelt att ta allt den här välfärden för given, vilket den ju verkligen inte är, och då är det också väldigt lätt att bli otacksam och gnällig.  Det är därför det är så viktigt för mig att varenda dag uttrycka min tacksamhet över all den rikedom vi har i det här landet. Vi är så oerhört priviligierade här. Men det stannar inte där; jag känner också varje dag en enorm tacksamhet till alla helt fantastiska personer som gör och gjort min sons liv bra; som hjälper honom i vardagen, som stöttar honom med kärleksfull omtanke, som puffar honom i riktning mot nya utmaningar och utvecklig. Som hjälper honom att vara lycklig. Min tacksamhet till specialpedagoger, assistenter, personal på aktivitetscentrum, lärare och alla som finns omkring honom är omätbar. Alla dessa människor som finns omkring honom är mer än bara sina yrkesroller; de hjälper inte bara min son till det mest optimala livet för just honom, det gör också att jag kan leva ett helt vanligt liv med jobb och självständighet precis som alla andra människor. Ett vanligt vardagsliv lever jag och det är lyx för mig.

Människor som inte är tacksamma brukar i regel bara tycka att allt det här är ingenting annat än det minsta att begära, att klaga är en rättighet och att vara nöjd och tacksam är att blunda för verkligheten. Ofta brukar de tycka att positiva människor åstadkommer mindre, är mindre förändringsbenägna och proklamera att det är genom att vara kritisk som saker och ting förbättras.

Men lyckliga människor blundar inte för det negativa, vi är väl medvetna om både bra och dåliga saker. Vi väljer att fokusera på det positiva och det är hela skillnaden. Att vara tacksam står inte i motsatsförhållande till att vara medveten om svårigheter och brister. Men skillnaden är- och det här är viktigt- när du är lycklig och tacksam över det positiva, så har du bättre verktyg till att lösa det som inte fungerar optimalt. Så människor som väljer att klaga och gnälla och tror att de som är positiva inte gör något för att lösa problemen som faktiskt finns har fel i dubbel bemärkelse. Det är de tacksamma och positiva krafterna i sammhället och världen som förändrar saker till det bättre. Medan negativa människor mest ägnar sin tid till att klaga och gnälla! Positiva människor vet att ingenting förändras till det bättre genom att bara vara missnöjd. Vi har alla kraften att förändra. Alla har vi inneboende kraftfulla motorer som jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Men de som fokuserar på det negativa använder inte den kraften på rätt sätt.

Du ser kopplingen här va? Genom att fokusera på det positiva kan jag känna tacksamhet och lycka. Skulle jag välja att fokusera på det negativa som naturligtvis också finns – allting i hela världen har både positiva och negativa sidor- så skulle jag automatiskt börja älta detta och bli dels otacksam och känna en lägre grad av vardagslycka och som bieffekt även bli en oerhört dryg och påfrestande människa för min omgivning. Det vill jag ju inte eftersom jag behöver mina vänner, jag behöver vara omtyckt och uppskattad. Allting hänger ihop som du märker; en tacksam och lycklig människa mår bättre, presterar mera, är gladare och drar till sig människor istället för att stöta dem ifrån sig.

Tuff kärlek är att det är du själv som väljer hur du vill må. Du väljer själv om du vill vara olycklig och otacksam och du väljer själv om du ska vara en person som andra människor dras till eller inte.

. Fundera över vad just du har att vara tacksam för, du kommer att bli förvånad över hur mycket det är!

Annonser


2 kommentarer

Därför fungerar mindfullness.

Enligt en ny artikel i Dagens Medicin så är mindfullness likvärdigt med antidepressiva läkemedel. Inte konstigt alls, tycker jag som använt mindfullness i över tio år nu. Men ofta möts jag av skeptiska frågor om hur det kan fungera.

Det är egentligen så enkelt att jag inte ens tycker om att det skrivs att mindfullness är ett meditationsverktyg eller en behandlingsform. Det låter alltför invecklat och onaturligt. För mig är det ett sätt att leva. Det enda och det rätta sättet att leva!

Jag tror att det var meningen från början att vi skulle leva våra liv mindfullness, barn är ju naturliga mästare på det. Men någonstans på vägen tappade vi bort den förmågan och började stressa ihjäl oss. Mindfullness är back to basic helt enkelt.

Om du är nybörjare ska du börja med att lägga in mindfullness då och då i ditt dagliga liv som övning. Jag är mindfullness hela tiden utan att tänka på det. Det handlar helt enkelt om att vara i nuet, fokusera på en sak i taget. När du duschar så tänker du på det, när du kör bil så tänker du på det och så vidare. Vitsen är att när du är helt och hållet fokuserad i nuet så har du inte tid och plats för dina automatiska orostankar.

Hur ofta sitter du inte och håller på med någonting samtidigt som fokus ligger någon annanstans, långt borta och håller de negativa känslorna igång?  När du är mindfullness så kopplar du av de negativa känslorna och tankarna. Du tänker, känner och koncentrerar dig på nuet och kroppen slappnar av. Det bästa är att börja med något njutningsfullt, som att ta ett skumbad. Men när du blivit van så kommer du all oftare att märka att det mesta av vad du sysselsätter dig med är avkopplande.

När vi är avstressade och lugna är vi mottagliga för att känna eufori och lyckokänslor. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det en paradox at bli lycklig genom att kämpa för lyckan.

Mindfullness har inte gjort mitt liv perfekt, men det gör mitt liv bra mycket enklare, Framförallt så har mindfullness hjälpt mig att älska livet med allt vad det innebär. Livet är inget krig som ska utkämpas längre, jag har lärt mig att ”go with the flow”. Precis som det ska vara och precis som det borde vara för alla.

Tillsammans med en bra självkänsla och tacksamhet över det du faktiskt har, istället för stress över det du saknar, kan mindfullness göra dig till en lyckligare och mer ödmjuk person. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat och inte alls något hokuspokus!


Lämna en kommentar

Stay strong!

En av mina närmaste vänner, kallad giraffen, har blivit väldigt illa drabbad och jag började skriva ett brev till henne. Men jag tyckte det skulle passa bra även här som allmängiltigt råd till alla som ibland inte finner några ord till dem som vi känner så mycket för men inte kan hjälpa.

Vad säger jag till dig nu när du sökt mitt stöd så många gånger och jag för första gången inte har några fler uppmuntrande ord att komma med, vad säger jag till dig då? Vad säger jag till dig, du som är den mest positiva, gladaste av alla jag känner. Du som jag har så mycket gemensamt med, inte bara våra barns svårigheter utan kanske mera att vi tänker så lika, har så liknande bakgrunder och att våra gemensamma beröringspunkter format oss till liknande människor med liknande synsätt och värderingar. Du som jag känner så mycket för, du som gör mig glad med din optimism, din inspirerande positiva livsglädje och din enorma klokskap. Du som alltid strålar som solen och ser glädjen i det lilla, du som inte bara orkar och orkar och orkar utan även lyckas med konsten att vara den gladaste och mest tacksamma människan jag känner. Du som redan orkat så enormt mycket mera än alla andra någonsin kommer att göra. Vad säger jag till dig nu, när du drabbas av det ena efter det andra som du inte kan kontrollera eller styra över? Du som alltid ser en utväg, som ser det positiva, som ser möjligheter där andra ser hinder. Det är inte rättvist att just du drabbas så här. Det är inte rätt att en så glad och kärleksfull människa som du ska utsättas för den ena uppförsbacken efter den andra. Hela tiden har jag stått bredvid dig och hejat på, vetat att du klarar det eftersom du är du. Vad säger jag nu när jag vet att alla människor har en gräns för vad de orkar och mäktar med och att du kanske har nått din gräns snart. Vad säger jag då?

Kanske är det enda jag kan säga nu är att jag själv varit där. Att jag själv orkade och orkade för att jag trodde och hoppades att för varje gång jag orkade lite till så skulle jag snart få lön för mödan. Då skulle det snart bli bra.

Men de gånger som man känner det som man orkat för länge utan att få den där lönen, när man orkat och orkat och det enda man får är ännu en käftsmäll, när det enda alternativet känns som att ge upp, att låta bli att orka längre eftersom det ändå inte lönar sig. När man inte längre skymtar det där ljuset i tunneln. Nyss såg man det och plötsligt är det becksvart.

Vad säger jag till dig då när allt blev svart och du inte vet när eller ens om det någonsin kommer att bli ljust igen.

Det enda jag kan göra är att tända en liten tändsticka i ditt mörker. Titta på den tändstickslågan och orka lite till. Jag kan inte säga hur länge till du måste orka eller hur du ska göra, men låt den lilla tändstickslågan symbolisera din kraft. Även om den är liten nu så brinner den fortfarande och även om du inte vet när det blir ljust igen och hur du ska orka så är det enda sättet. Fortsätt orka. Det finns inget annat alternativ.

Jag tror att giraffer har så långa halsar för att de ska kunna se solstrålarna ovanför regnmolnen.


Lämna en kommentar

Vårt behov av tröst är omättligt.

Vårt behov av tröst är omättligt, skrev Stig Dagerman. Har ni inte läst novellen så gör det, Dagerman är min favoritförfattare och hans språk är i en klass för sig.

Jag tröstar människor dagligen. Människor som har trassliga äktenskap, som har alkoholproblem, svåra och obotliga sjukdomar, människor som mist någon de älskar, människor som sitter vid sitt barns dödsbädd, människor som har smärtor som ingen kan föreställa sig och människor som inte vill leva längre. Jag är bra på det, jag är proffs på att trösta eftersom det är mitt yrke och jag har gjort det tusentals gånger. I det professionella bemötandet ligger det att vara empatisk men inte privat. Jag känner med de här människorna och tar emot deras smärta, men jag låter det landa på ytan. Jag kan bara ta emot sorgen, hålla den en stund i mina händer och ibland ge några råd om vad den tröstbehövande kan göra med sin sorg. Sen ger jag tillbaka den igen, för det är ju inte min sorg. Jag bara håller den en stund för att lätta på bördan. Jag är tacksam att jag kan få göra det för människor i deras svåraste stunder. Det är så jag måste se det. Annars skulle det inte gå.

Igår fick jag hålla en väns sorg en stund och det blev oväntat jobbigt. Jag ville ge tillbaka sorgen där den hörde hemma då jag själv började känna mig gråtfärdig och fick ett tryck över bröstet. Men min vän fortsatte att lasta över sin tyngd hos mig ett bra tag och jag kunde känna hur all energi sögs ur mig. Resten av dagen hade jag huvudvärk och kände ett tryckande obehag.

Nu var min väns bekymmer inte av samma kaliber som de jag brukar få härbergera i mitt yrke men jag blev personligt berörd eftersom hon är min vän och jag reagerade inte professionellt, jag reagerade känslomässigt och personligt. Även detta måste jag få göra ibland utan att det spelar så stor roll för den jag tröstar.

När jag själv behöver tröst så ser jag till att det är en professionell tröstare som får hålla min sorg en stund. Och då menar jag inte att jag  i terapi utan att jag lägger min börda i någons händer som jag vet är kapabel att hålla den en stund. Någon som förstår just mig och mina problem. I första hand en av mina närmsta vänner men i specifika fall till andra forum som anhörignätverket jag är med i tex.

De saker som ibland hotar att dränera min energi är ju ganska ovanliga saker som till exempel hur det känns att fira en storhelg tillsammans med en vilt främmande människa som jag aldrig förr träffat, där hen äter min mat och sitter hela kvällen i min soffa. När min son hade en vikarierande assistent en julafton. För trots att jag är oändligt tacksam över den hjälp han får och inser att det är egentligen inte är något att beklaga sig över så kan jag ibland, mot min vilja och bättre vetande, reagera på såna saker. Jag antar att det är min väldigt speciella situation som funkismamma som gör sig påmind.

En god vän till mig brukar säga att jag aldrig någonsin klagar men det är en modifierad sanning. Visst klagar jag, men inte till alla och inte varje dag. Det är både för min egen skull och för min omvärlds skull.  Jag ser helt enkelt ingen poäng i att klaga till någon som inte är beredd att bära min sorg en stund. Att skriva något på facebook om mina privata problem ger mig kanske några välmenande styrkekramar och några uppmuntrande ord men det är inte tröst av kvalitet för mig. Då de flesta inte känner mig tillräckligt väl för att kunna trösta mig så är det oförskämt av mig att försöka lasta den på dem, anser jag.

Det är inte konstruktivt och faktiskt snudd på oförskämt att lägga sina klagomål hos någon som man inte vet om den kan bära dem. Vi blir ju ibland kritiserade för att bara säga ”Det är bra!” när grannen, kollegan eller någon annan flyktig bekant frågar hur det är när vi möts. Men det är ju faktiskt artigt och hänsynsfullt att svara så, det är ju bara en sed, en artighetsfras. Jag minns hur förvånad jag blev i USA när butiksbiträdena frågade ”How are you?” och innan jag hunnit svara så hade de svept förbi. Det är ju samma sak där, bara en artig sed. Motsatsen, att klaga till grannen som man knappt känner när man möts i hissen att ”Jag har sån värk varje dag” eller liknande är ju faktiskt helt poänglöst till att börja med och vad vet jag om den personen? Hen kanske precis fått ett cancerbesked av sin läkare och där står jag och gnäller.

Om du ofta blir besviken när du söker tröst och förståelse så kan du börja med att se över i vilka händer du försöker lägga din börda. Förmodligen är det hos några som inte mäktar med att hålla den. Tänk mera konstruktivt när du söker tröst och hämta trösten där du får den bästa hjälpen.  Samtidigt så har jag alltför mycket integritet för att tala om för människor jag inte känner om mina sjukdomar och dagliga bekymmer. Ju mer du pratar om dina bekymmer, desto mer fokuserar du på det negativa. På samma pragmatiska vis väljer jag att ge min reumatism noll uppmärksamhet. Jag pratar om min värk när jag är på läkarbesök och det är fullt tillräckligt, jag har ont, varken mer eller mindre och vad andra än säger så förändras inte det. Att söka tröst hos andra angående det är inte konstruktivt för mig. Jag kan någonstans förstå att andra gör så, att värk ibland kan vara så frustrerande att vi helt enkelt måste klaga för att inte explodera. Men det finns en fara i att fokusera på det negativa så länge det inte handlar om konkreta problemlösningar. Flera av dessa faror har jag skrivit om tidigare, bland annat här Så jag försöker att vara restriktiv och framförallt konstruktiv när jag behöver tröst. För tröst behöver även jag ibland. Det behöver vi alla, oavsett hur lyckliga vi är. Vårt behov av tröst är omättligt. Och tack vare att jag söker tröst hos rätt människor så är jag lycklig. Lyckligt lottad att ha fantastiska vänner, lyckligt lottad som får vara den som ger tröst till andra och den som själv får tröst när jag behöver.


5 kommentarer

Att hitta lyckan i vardagligheter.

Om du kan lära dig att vara lycklig i vardagen så behöver du aldrig mera kämpa för lyckan.

Det är när du känner att du kommer bli lycklig ”om bara du” som du i samma sekund känner dig olycklig. För själva kampen i sig, själva lyckojakten gör att du blir stressad och stress minskar dina lyckohormon. Vi matas med så mycket skit från media och omvärlden; att vi måste vara smala, rika, framgångsrika, ha det perfekt stylade hemmet, ha den perfekta relationen.

Inte undra på att Disney varit så framgångsrika, när så många går på myten om sagolivet. Och så levde de olyckliga i alla sina dagar.

Lär dig själv istället att andas, ta en paus och fokusera inåt på det sätt som jag beskrivit här. Känn efter vad din kropp längtar efter- Lyssna på dig själv och ge din skadade självkänsla lite kärleksfull omvårdnad.

Stress är lyckans värsta fiende så för att kunna känna vardagslycka måste du vara lugn och avstressad. Visste du att det syns på magnetkamerabilder av mänskliga hjärnor när patienten har mindfullness som livsstil?

Jag tror att vi alltför ofta fastnar i beteenden som blir som ett drogmissbruk för att känna ett flyktigt lyckorus. Människor som blir spelberoende, ständigt bantar, tränar eller blir relations eller kärleksmissbrukare. Törsten efter andras bekräftelse eller suget efter de där snabba lyckokickarna är bedrägliga. För den äkta lyckan kan du inte söka hos någon annan, bara hos dig själv.

En människa som ständigt är på jakt efter att bli lycklig genom att söka kärlek, bekräftelse eller rikedom kommer att få en quickfix precis när de lyckas, för att sedan bli lika olyckliga ganska snart igen. Eftersom den där illusionen om en drömtillvaro är så suggestiv och triggande för hjärnans belöningssystem så kommer jakten snart att fortsätta igen.

Att droger och alkohol inte är bra det vet ju alla men det kan vara nog så illa att fastna i ett missbruk där man tror sig behöva en kärleks- eller sexrelation för att bli lycklig.

Just denna ständiga jakt och strävan efter lyckan är som att leta efter skatten vid regnbågens slut. Du kommer aldrig att hitta dit.

Gräv där du står istället, bli lycklig i din vanliga vardag för det är där du kommer befinna dig i resten av ditt liv. Mindfulness är en lyckodrog som är helt ofarlig, utan dåliga biverkningar och dessutom är det gratis.

Det är som vanligt tuff kärlek som gäller i den här bloggen men lycka kan bara upplevas när din kropp och själ är harmoniska och utan stress. Så räkna själv ut hur logiskt det är att du ska hitta lyckan och förbli lycklig om du dels måste jaga efter saker och människor för att bli lycklig och sen kämpa för att upprätthålla samma grad av lycka för att förbli lycklig.  Visst ska det finnas mål att sträva efter, men det ska vara vägen som är mödan värt, som jag skrev om i det här inlägget. Det ena utesluter inte det andra, men det är vardagslyckan som är det väsentliga, det är den som ger dig energi till att orka fokusera mot mål längre fram.

De goda nyheterna är att du kan uppleva samma lycka varje dag genom att lära dig att uppskatta det vardagliga, finna tacksamhet i det du redan har och lära dig att älska nuet. För nuet är det som är livet. Ta några små steg i taget, gör en vårstädning bland dina gamla mönster och inrikta dig på att hitta din vardagslycka. Börja med att slappna av, andas och vara mindful. Det är det absolut viktigaste för att uppleva vardagslycka. Stress över hur olycklig du är gör dig bara ännu mer olycklig. Ta bort den stressen med mindfullness. Upplev lyckan i vårsolens värmande strålar, doft av våt jord i gryningen. Koltrastens sång, nybryggt kaffe på verandan. Borra in ansiktet i manen på en varm och harmonisk häst. Skratta ihop med bästa vännen. Gör ingen stor grej av bekymmer som kommer med jämna mellanrum, de tillhör livet. Lös de problem du kan och gå vidare. Älta inte gammalt skit, sörj det och gå vidare.  Var tacksam för de bekymmersfria ögonblicken, ta vara på dem!

Öva upp lugnet, känn tacksamhet och slappna av. Livet är här och nu. Njut av det!


Lämna en kommentar

Om härskartekniker och bemötande.

Jag har fått en fråga från en läsare (du vet väl om att du kan fråga mig anonymt genom att klicka på ”kontakt” här uppe till höger) Hen undrar hur en bäst bemöter någon som använder härskartekniker.

Härskartekniker kan yttra sig på många olika sätt, är ofta inlärda och relativt ofta vet inte ens härskaren om att hen använder dem, det är alltså sällan så att härskaren vill vara elak i egentlig mening utan teknikerna tjänar endast som syfte att få igenom sina önskemål. Då härskaren oftast lyckas med detta och offret inte når fram med sina protester så tror alltså härskaren att det här är helt naturligt. Eller som min exman, ordförande i härskarteknikernas förening, sa till mig häromdagen när jag diskuterade detta med honom: Det är väl någonting med min person och attityd som gör att folk lyssnar och lyder, jag vet inte vad det är men så har det alltid varit, ända sen jag var liten.

Jo tack, jag vet det! Min kära exman har lärt mig en hel del om härskartekniker och kommunikation bara genom att vara den han är. Jag lärde mig genom åren jag var gift med honom och under alla år vi varit skilda hur jag bäst når fram till honom.

Jag har bland annat lärt mig att svaghet aldrig lönar sig, tårar, vädjande eller ilska biter inte på härskaren utan är tvärtom ett tecken på resignation och att offret håller med. ” Hon gråter, alltså har hon slut på argument” eller ”Han blev visst förbannad, det är bara för att han vet att jag har rätt”.

För det första måste du få härskaren att lyssna och minsta lilla svaghet du visar upp så kommer härskaren att sluta lyssna.

Använd alltså en saklig ton, var sansad och lugn. Tala till härskaren som en jämställd, varken mer eller mindre och återspegla hens härskartekniker. Exempelvis genom att säga att ”Nu försökte du avbryta mig här, jag har inte talat till punkt än”.

Eller ” Nu när du förklarade de här sakerna för mig så låter det på dig som att du inte tror att jag är insatt alls i ämnet men jag känner till att det är så här…” eller ” Det verkar som om du försöker få mig att börja gråta nu genom att vara nedlåtande men jag tycker att vi diskuterar det här i en sansad ton istället”.

Kommunikation är samtidigt som det är det viktigaste som finns även det svåraste som finns. Det svåraste av allt är att kommunicera på ett sätt så att mottagaren tar emot budskapet exakt så som avsändaren menade.

Härskaren kommer att göra allt för att distrahera dig att framföra ditt budskap. Om du känner till det kan du lättare navigera genom de blindskär som hen lägger ut. Härskaren vill få dig att hålla med eller ge upp genom att få dig att bli arg, tappa tråden, bli ledsen eller få slut på argument.

Så här ska du göra för att inte falla offer för härskarteknikerna:

* Använd mindfullness för att behålla lugnet och för att fokusera.

* Visa ingen svaghet eller osäkerhet; kom i tid till mötet, var påläst och förberedd, var lugn och samlad.

`* Var neutral, visa varken vördnad eller nedlåtenhet; båda delar ger härskaren ett försprång.

* Fall inte för frestelsen att använda samma tekniker som härskaren att höja rösten eller vara sarkastisk eller nedlåtande, det är precis vad härskaren vill att du ska göra. Återspegla och återgå genast till diskussionen.

* Visa ingen irritation eller överlägsenhet, när härskaren försöker få dig att tappa humöret så håll bara upp spegeln och visa hen vad som gjordes och blev sagt och forsätt sedan diskussionen.

* Försök inte blidka härskaren med att vara privat eller känslosam. Tala gärna om hur du känner på ett sakligt sätt när det gäller ämnet ni diskuterar om det är relevant för att få härskaren att lyssna, men inte hur du känner när det gäller härskarteknikerna.

Sammanfattningsvis alltså: Återspegla härskarteknikerna istället för att bli ett offer för dem.


Lämna en kommentar

Kärlek och respekt, det är inte så svårt faktiskt!

Idag är det ju påskdagen, dagen då Jesus återuppstod och oavsett om vi är troende eller inte kan lite kärleksbudskap aldrig sitta fel. ”Man får ju inte tycka vad man vill i det här jävla landet längre”, känner du igen den meningen?

Jag undrar alltid vad som egentligen menas när jag hör det där. För grejen är ju att man faktiskt får tycka vad man vill i det här jävla landet. Du blir inte kastad i fängelse om du är homosexuell som i Ryssland, du blir inte dömd till spöstraff eller stenad till döds om du uttalar dig kritiskt mot regeringen eller kyrkan, som i väldigt många andra länder. Du blir inte fängslad och torterad om du har ”fel” politisk uppfattning. Faktum är att du som bor i det här landet är så oerhört prioriterad med rättigheter så det saknas motstycke i världen.

Förmodligen är det så att de som anser att man inte får tycka vad man vill i det här jävla landet längre inte tänker så långt. De menar naturligtvis inte att de får dödsstraff för att de har en särskild syn på saker och ting, utan menar bara att de allmänt får mothugg när de luftar sina åsikter. Ja, precis som alla får när den man uttalar sig till inte håller med.

Att media, regeringen och samhället i stort har tagit på sig rollen som förebild när det gäller att ha medmänskliga värderingar kan åtminstone inte jag se något fel i, motsatsen är alltför skrämmande och skulle så vara så vore det snart så att vi inte fick tycka som vi ville i det här jävla landet, på riktigt!  Det är riktigt underbart egentligen att de goda krafterna i samhället är så starka och kraftfulla när det behövs som bäst. Jag tror på det goda.Jag tror på att sprida godhet genom att bemöta okunskap och empatilöshet med information om det goda. Jag tror också på yttrande och åsiktsfrihet och kan ibland tycka att de som anser att de inte får tycka som de vill är ganska otacksamma över sina rättigheter.

Leve de mänskliga rättigheterna, leve friheten och demokratin. Själv är jag lycklig och tacksam att jag bor i ”det här jävla landet”

Kärlek och frid och Glad Påsk till er!