happygoluckiest


4 kommentarer

Lycklig och tacksam eller olycklig och otacksam- Du väljer själv.

Det kan ju låta som lite newagigt och hokuspokus allt det här med mindfulness och vardagslycka, men allt jag skriver om här i bloggen är forskningsbaserad fakta. Hjärnforskning visar klart och tydligt att hjärnan fungerar på så sätt att dina känslor inte är något som kommer utifrån och styr hur du ska känna dig. Känslorna kommer inifrån dig själv, du skapar dina egna känslor. Alltså kan du styra dina känslor och därmed hur du ska känna dig. För hjärnan må vara ett invecklat och fantastiskt organ, men är enkel att manipulera och programmera om. Som jag skrivit tidigare så är regelbundet användande av minfullness  synligt på magnetkamerabilder av hjärnan.  Här kan du läsa mer om hjärnforskningen om hur vi styr själva hur vi mår.

Det är alltså en mycket god idé att börja redan idag att öva dig att fokusera på det positiva och att känna tacksamhet!

Vardagslyckan skiljer sig från lyckoruset du känner när du har riktig tur med något som att du vinner pengar eller är lyckligt nyförälskad. Om du tror att en massa saker måste uppnås innan du kan uppleva den så fundera lite över hur det skulle kännas om varje dag från och med nu i ditt liv skulle vara fyllt med precis allt det du går omkring och drömmer om: Miljoner på banken, vältränad kropp, ett lyckligt och felfritt kärleksförhållande, bungalow på stranden, you name it. Hur skulle det kännas om du levde så i säg, fem eller tio år? Vad skulle då vara vardag och vad skulle det då vara som du drömde om och längtade till?

Människor som lever det vi anser vara la dolce vita, brukar ledsna ganska snabbt på snittar och champagne. En vännina till mig som är mycket framgångsrik och flyger över hela världen brukar ibland skriva till mig att hon längtar så oerhört efter makaroner och köttbullar och mjölk och att lägga sig på soffan i mjukisbyxor och slötitta på tv.

Vår vardag är lyx för henne.

Det är det dagliga livet som är din vardag oavsett om du lever som medelsvensson eller miljonär. Och det är i vardagen du ska vara lycklig. Genom att träna upp din förmåga att fokusera på vad du har och dina tillgångar så övar du din förmåga att känna tacksamhet och därigenom ökar din vardagslycka. Det finns tusentals exempel på hur du kan göra detta.

Igår var det till exempel nationaldagen och för mig personligen handlar det om så mycket mera än flaggviftande och folkdräkter. Jag är ofta oerhört stolt och tacksam över Sverige och alla de privilegium som vi åtnjuter i det här landet. Inte minst har vi LSS-lagen som är till för personer med behov av särskilda stödinsatser och den lagen är världsunik. Jag tänker väldigt ofta på det; vilken tur jag har som bor just i Sverige med min son. I vilket annat land som helst hade jag varit tvungen att betala dyra pengar för allt det han idag får gratis. Det är så enkelt att ta allt den här välfärden för given, vilket den ju verkligen inte är, och då är det också väldigt lätt att bli otacksam och gnällig.  Det är därför det är så viktigt för mig att varenda dag uttrycka min tacksamhet över all den rikedom vi har i det här landet. Vi är så oerhört priviligierade här. Men det stannar inte där; jag känner också varje dag en enorm tacksamhet till alla helt fantastiska personer som gör och gjort min sons liv bra; som hjälper honom i vardagen, som stöttar honom med kärleksfull omtanke, som puffar honom i riktning mot nya utmaningar och utvecklig. Som hjälper honom att vara lycklig. Min tacksamhet till specialpedagoger, assistenter, personal på aktivitetscentrum, lärare och alla som finns omkring honom är omätbar. Alla dessa människor som finns omkring honom är mer än bara sina yrkesroller; de hjälper inte bara min son till det mest optimala livet för just honom, det gör också att jag kan leva ett helt vanligt liv med jobb och självständighet precis som alla andra människor. Ett vanligt vardagsliv lever jag och det är lyx för mig.

Människor som inte är tacksamma brukar i regel bara tycka att allt det här är ingenting annat än det minsta att begära, att klaga är en rättighet och att vara nöjd och tacksam är att blunda för verkligheten. Ofta brukar de tycka att positiva människor åstadkommer mindre, är mindre förändringsbenägna och proklamera att det är genom att vara kritisk som saker och ting förbättras.

Men lyckliga människor blundar inte för det negativa, vi är väl medvetna om både bra och dåliga saker. Vi väljer att fokusera på det positiva och det är hela skillnaden. Att vara tacksam står inte i motsatsförhållande till att vara medveten om svårigheter och brister. Men skillnaden är- och det här är viktigt- när du är lycklig och tacksam över det positiva, så har du bättre verktyg till att lösa det som inte fungerar optimalt. Så människor som väljer att klaga och gnälla och tror att de som är positiva inte gör något för att lösa problemen som faktiskt finns har fel i dubbel bemärkelse. Det är de tacksamma och positiva krafterna i sammhället och världen som förändrar saker till det bättre. Medan negativa människor mest ägnar sin tid till att klaga och gnälla! Positiva människor vet att ingenting förändras till det bättre genom att bara vara missnöjd. Vi har alla kraften att förändra. Alla har vi inneboende kraftfulla motorer som jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Men de som fokuserar på det negativa använder inte den kraften på rätt sätt.

Du ser kopplingen här va? Genom att fokusera på det positiva kan jag känna tacksamhet och lycka. Skulle jag välja att fokusera på det negativa som naturligtvis också finns – allting i hela världen har både positiva och negativa sidor- så skulle jag automatiskt börja älta detta och bli dels otacksam och känna en lägre grad av vardagslycka och som bieffekt även bli en oerhört dryg och påfrestande människa för min omgivning. Det vill jag ju inte eftersom jag behöver mina vänner, jag behöver vara omtyckt och uppskattad. Allting hänger ihop som du märker; en tacksam och lycklig människa mår bättre, presterar mera, är gladare och drar till sig människor istället för att stöta dem ifrån sig.

Tuff kärlek är att det är du själv som väljer hur du vill må. Du väljer själv om du vill vara olycklig och otacksam och du väljer själv om du ska vara en person som andra människor dras till eller inte.

. Fundera över vad just du har att vara tacksam för, du kommer att bli förvånad över hur mycket det är!


2 kommentarer

Därför fungerar mindfullness.

Enligt en ny artikel i Dagens Medicin så är mindfullness likvärdigt med antidepressiva läkemedel. Inte konstigt alls, tycker jag som använt mindfullness i över tio år nu. Men ofta möts jag av skeptiska frågor om hur det kan fungera.

Det är egentligen så enkelt att jag inte ens tycker om att det skrivs att mindfullness är ett meditationsverktyg eller en behandlingsform. Det låter alltför invecklat och onaturligt. För mig är det ett sätt att leva. Det enda och det rätta sättet att leva!

Jag tror att det var meningen från början att vi skulle leva våra liv mindfullness, barn är ju naturliga mästare på det. Men någonstans på vägen tappade vi bort den förmågan och började stressa ihjäl oss. Mindfullness är back to basic helt enkelt.

Om du är nybörjare ska du börja med att lägga in mindfullness då och då i ditt dagliga liv som övning. Jag är mindfullness hela tiden utan att tänka på det. Det handlar helt enkelt om att vara i nuet, fokusera på en sak i taget. När du duschar så tänker du på det, när du kör bil så tänker du på det och så vidare. Vitsen är att när du är helt och hållet fokuserad i nuet så har du inte tid och plats för dina automatiska orostankar.

Hur ofta sitter du inte och håller på med någonting samtidigt som fokus ligger någon annanstans, långt borta och håller de negativa känslorna igång?  När du är mindfullness så kopplar du av de negativa känslorna och tankarna. Du tänker, känner och koncentrerar dig på nuet och kroppen slappnar av. Det bästa är att börja med något njutningsfullt, som att ta ett skumbad. Men när du blivit van så kommer du all oftare att märka att det mesta av vad du sysselsätter dig med är avkopplande.

När vi är avstressade och lugna är vi mottagliga för att känna eufori och lyckokänslor. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det en paradox at bli lycklig genom att kämpa för lyckan.

Mindfullness har inte gjort mitt liv perfekt, men det gör mitt liv bra mycket enklare, Framförallt så har mindfullness hjälpt mig att älska livet med allt vad det innebär. Livet är inget krig som ska utkämpas längre, jag har lärt mig att ”go with the flow”. Precis som det ska vara och precis som det borde vara för alla.

Tillsammans med en bra självkänsla och tacksamhet över det du faktiskt har, istället för stress över det du saknar, kan mindfullness göra dig till en lyckligare och mer ödmjuk person. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat och inte alls något hokuspokus!


Lämna en kommentar

Vårt behov av tröst är omättligt.

Vårt behov av tröst är omättligt, skrev Stig Dagerman. Har ni inte läst novellen så gör det, Dagerman är min favoritförfattare och hans språk är i en klass för sig.

Jag tröstar människor dagligen. Människor som har trassliga äktenskap, som har alkoholproblem, svåra och obotliga sjukdomar, människor som mist någon de älskar, människor som sitter vid sitt barns dödsbädd, människor som har smärtor som ingen kan föreställa sig och människor som inte vill leva längre. Jag är bra på det, jag är proffs på att trösta eftersom det är mitt yrke och jag har gjort det tusentals gånger. I det professionella bemötandet ligger det att vara empatisk men inte privat. Jag känner med de här människorna och tar emot deras smärta, men jag låter det landa på ytan. Jag kan bara ta emot sorgen, hålla den en stund i mina händer och ibland ge några råd om vad den tröstbehövande kan göra med sin sorg. Sen ger jag tillbaka den igen, för det är ju inte min sorg. Jag bara håller den en stund för att lätta på bördan. Jag är tacksam att jag kan få göra det för människor i deras svåraste stunder. Det är så jag måste se det. Annars skulle det inte gå.

Igår fick jag hålla en väns sorg en stund och det blev oväntat jobbigt. Jag ville ge tillbaka sorgen där den hörde hemma då jag själv började känna mig gråtfärdig och fick ett tryck över bröstet. Men min vän fortsatte att lasta över sin tyngd hos mig ett bra tag och jag kunde känna hur all energi sögs ur mig. Resten av dagen hade jag huvudvärk och kände ett tryckande obehag.

Nu var min väns bekymmer inte av samma kaliber som de jag brukar få härbergera i mitt yrke men jag blev personligt berörd eftersom hon är min vän och jag reagerade inte professionellt, jag reagerade känslomässigt och personligt. Även detta måste jag få göra ibland utan att det spelar så stor roll för den jag tröstar.

När jag själv behöver tröst så ser jag till att det är en professionell tröstare som får hålla min sorg en stund. Och då menar jag inte att jag  i terapi utan att jag lägger min börda i någons händer som jag vet är kapabel att hålla den en stund. Någon som förstår just mig och mina problem. I första hand en av mina närmsta vänner men i specifika fall till andra forum som anhörignätverket jag är med i tex.

De saker som ibland hotar att dränera min energi är ju ganska ovanliga saker som till exempel hur det känns att fira en storhelg tillsammans med en vilt främmande människa som jag aldrig förr träffat, där hen äter min mat och sitter hela kvällen i min soffa. När min son hade en vikarierande assistent en julafton. För trots att jag är oändligt tacksam över den hjälp han får och inser att det är egentligen inte är något att beklaga sig över så kan jag ibland, mot min vilja och bättre vetande, reagera på såna saker. Jag antar att det är min väldigt speciella situation som funkismamma som gör sig påmind.

En god vän till mig brukar säga att jag aldrig någonsin klagar men det är en modifierad sanning. Visst klagar jag, men inte till alla och inte varje dag. Det är både för min egen skull och för min omvärlds skull.  Jag ser helt enkelt ingen poäng i att klaga till någon som inte är beredd att bära min sorg en stund. Att skriva något på facebook om mina privata problem ger mig kanske några välmenande styrkekramar och några uppmuntrande ord men det är inte tröst av kvalitet för mig. Då de flesta inte känner mig tillräckligt väl för att kunna trösta mig så är det oförskämt av mig att försöka lasta den på dem, anser jag.

Det är inte konstruktivt och faktiskt snudd på oförskämt att lägga sina klagomål hos någon som man inte vet om den kan bära dem. Vi blir ju ibland kritiserade för att bara säga ”Det är bra!” när grannen, kollegan eller någon annan flyktig bekant frågar hur det är när vi möts. Men det är ju faktiskt artigt och hänsynsfullt att svara så, det är ju bara en sed, en artighetsfras. Jag minns hur förvånad jag blev i USA när butiksbiträdena frågade ”How are you?” och innan jag hunnit svara så hade de svept förbi. Det är ju samma sak där, bara en artig sed. Motsatsen, att klaga till grannen som man knappt känner när man möts i hissen att ”Jag har sån värk varje dag” eller liknande är ju faktiskt helt poänglöst till att börja med och vad vet jag om den personen? Hen kanske precis fått ett cancerbesked av sin läkare och där står jag och gnäller.

Om du ofta blir besviken när du söker tröst och förståelse så kan du börja med att se över i vilka händer du försöker lägga din börda. Förmodligen är det hos några som inte mäktar med att hålla den. Tänk mera konstruktivt när du söker tröst och hämta trösten där du får den bästa hjälpen.  Samtidigt så har jag alltför mycket integritet för att tala om för människor jag inte känner om mina sjukdomar och dagliga bekymmer. Ju mer du pratar om dina bekymmer, desto mer fokuserar du på det negativa. På samma pragmatiska vis väljer jag att ge min reumatism noll uppmärksamhet. Jag pratar om min värk när jag är på läkarbesök och det är fullt tillräckligt, jag har ont, varken mer eller mindre och vad andra än säger så förändras inte det. Att söka tröst hos andra angående det är inte konstruktivt för mig. Jag kan någonstans förstå att andra gör så, att värk ibland kan vara så frustrerande att vi helt enkelt måste klaga för att inte explodera. Men det finns en fara i att fokusera på det negativa så länge det inte handlar om konkreta problemlösningar. Flera av dessa faror har jag skrivit om tidigare, bland annat här Så jag försöker att vara restriktiv och framförallt konstruktiv när jag behöver tröst. För tröst behöver även jag ibland. Det behöver vi alla, oavsett hur lyckliga vi är. Vårt behov av tröst är omättligt. Och tack vare att jag söker tröst hos rätt människor så är jag lycklig. Lyckligt lottad att ha fantastiska vänner, lyckligt lottad som får vara den som ger tröst till andra och den som själv får tröst när jag behöver.


Lämna en kommentar

Om härskartekniker och bemötande.

Jag har fått en fråga från en läsare (du vet väl om att du kan fråga mig anonymt genom att klicka på ”kontakt” här uppe till höger) Hen undrar hur en bäst bemöter någon som använder härskartekniker.

Härskartekniker kan yttra sig på många olika sätt, är ofta inlärda och relativt ofta vet inte ens härskaren om att hen använder dem, det är alltså sällan så att härskaren vill vara elak i egentlig mening utan teknikerna tjänar endast som syfte att få igenom sina önskemål. Då härskaren oftast lyckas med detta och offret inte når fram med sina protester så tror alltså härskaren att det här är helt naturligt. Eller som min exman, ordförande i härskarteknikernas förening, sa till mig häromdagen när jag diskuterade detta med honom: Det är väl någonting med min person och attityd som gör att folk lyssnar och lyder, jag vet inte vad det är men så har det alltid varit, ända sen jag var liten.

Jo tack, jag vet det! Min kära exman har lärt mig en hel del om härskartekniker och kommunikation bara genom att vara den han är. Jag lärde mig genom åren jag var gift med honom och under alla år vi varit skilda hur jag bäst når fram till honom.

Jag har bland annat lärt mig att svaghet aldrig lönar sig, tårar, vädjande eller ilska biter inte på härskaren utan är tvärtom ett tecken på resignation och att offret håller med. ” Hon gråter, alltså har hon slut på argument” eller ”Han blev visst förbannad, det är bara för att han vet att jag har rätt”.

För det första måste du få härskaren att lyssna och minsta lilla svaghet du visar upp så kommer härskaren att sluta lyssna.

Använd alltså en saklig ton, var sansad och lugn. Tala till härskaren som en jämställd, varken mer eller mindre och återspegla hens härskartekniker. Exempelvis genom att säga att ”Nu försökte du avbryta mig här, jag har inte talat till punkt än”.

Eller ” Nu när du förklarade de här sakerna för mig så låter det på dig som att du inte tror att jag är insatt alls i ämnet men jag känner till att det är så här…” eller ” Det verkar som om du försöker få mig att börja gråta nu genom att vara nedlåtande men jag tycker att vi diskuterar det här i en sansad ton istället”.

Kommunikation är samtidigt som det är det viktigaste som finns även det svåraste som finns. Det svåraste av allt är att kommunicera på ett sätt så att mottagaren tar emot budskapet exakt så som avsändaren menade.

Härskaren kommer att göra allt för att distrahera dig att framföra ditt budskap. Om du känner till det kan du lättare navigera genom de blindskär som hen lägger ut. Härskaren vill få dig att hålla med eller ge upp genom att få dig att bli arg, tappa tråden, bli ledsen eller få slut på argument.

Så här ska du göra för att inte falla offer för härskarteknikerna:

* Använd mindfullness för att behålla lugnet och för att fokusera.

* Visa ingen svaghet eller osäkerhet; kom i tid till mötet, var påläst och förberedd, var lugn och samlad.

`* Var neutral, visa varken vördnad eller nedlåtenhet; båda delar ger härskaren ett försprång.

* Fall inte för frestelsen att använda samma tekniker som härskaren att höja rösten eller vara sarkastisk eller nedlåtande, det är precis vad härskaren vill att du ska göra. Återspegla och återgå genast till diskussionen.

* Visa ingen irritation eller överlägsenhet, när härskaren försöker få dig att tappa humöret så håll bara upp spegeln och visa hen vad som gjordes och blev sagt och forsätt sedan diskussionen.

* Försök inte blidka härskaren med att vara privat eller känslosam. Tala gärna om hur du känner på ett sakligt sätt när det gäller ämnet ni diskuterar om det är relevant för att få härskaren att lyssna, men inte hur du känner när det gäller härskarteknikerna.

Sammanfattningsvis alltså: Återspegla härskarteknikerna istället för att bli ett offer för dem.


3 kommentarer

Lär dig ratta din inneboende kraft.

Förra veckan var lite jobbig för mig personligen. Jag har jobbat ca 100 timmar extra i mars månad, har ett avslutat kärleksförhållande i färskt minne och så blev jag sjuk i influensan. Inga stora bekymmer alls egentligen, men tillräckligt för att jag skulle känna mig helt slutkörd och när jag är helt slutkörd så blir jag låg, dyster och lite vemodig.

Jag vet precis vad jag ska göra vid varje sånt tillfälle, jag vet vad min kropp och själ behöver; den behöver återhämtning, vila, mindfullness och att jag tillåter mig att vara dyster en stund. Det här är så naturligt för mig så jag nästan inte ens tänker på det, som att ta ett glas vatten när jag är törstig. Efter en dags lugn och ro där jag pysslat om mig själv med böcker, skön musik, lite godis eller liknande så är jag tipptopp igen.

För mig är livets svackor något jag tar med i beräkningen och som jag så många gånger skrivit förr så är det en av nycklarna till lyckans hemlighet; livet innehåller både roliga och mindre roliga saker. För alla. Att vara lycklig är inte att vara förskonad från bekymmer och svårigheter; att vara lycklig är att räkna med att det ibland känns motigt, ibland händer jobbiga saker och olyckor. Att vara lycklig är att reflektera över detta och veta hur man ska hantera problemen när de kommer.

Olyckliga människor räknar inte med problemen och tycker ofta att deras problem är unika och orättvisa. Olyckliga människor vet oftast inte varför de får problem och de vet väldigt sällan hur de ska lösa dem.

Där har du hela svaret på lyckogåtan i en enda mening! Att vara lycklig är helt enkelt att förstå att alla får bekymmer ibland och att veta hur bekymren ska hanteras på bästa sätt när de kommer. Visst låter det enkelt och ändå är det så svårt.

De sakerna jag hade att hantera förra veckan är ju egentligen peanuts så det är väl enkelt för mig att säga kanske, men det fanns en tid i mitt liv där jag nästan dagligen frågade mig hur jag lyckades vara så glad och lycklig när jag hade så otroligt mycket mera sorg och jobbigheter i mitt liv än alla andra jag kände. Nu i efterhand så vet jag att det var för att jag lärt mig att fokusera på det positiva medan människor i min omgivning- som hade relativt bättre liv och förutsättningar- valde att fokusera på det negativa i deras liv. Jag har med tiden lärt mig att hantera mina problem genom att stärka min självkänsla – när du vet vem du är och vad du behöver så blir det enkelt och självklart vad just du behöver göra i livets olika situationer för att må så bra som möjligt.

Utmattningssyndrom handlar inte om stressiga arbetsplatser och omänskliga krav från omgivningen, det handlar om individens brist på kunskap om sina egna gränser; låg självkännedom och oförmåga att bromsa och återhämta sig när man behöver.

Det här är kanske tuff kärlek men jag tror inte ett ögonblick på att skylla på omständigheter för att man blir sjuk av stress. Vi har alla såna enorma inneboende krafter att klara av alla livets påfrestningar, vi måste bara lära oss att utnyttja den kraften.

Om vi vore bilar så skulle vi alla vara jaguarer, men många sköter inte om sitt fordon, byter inte säkringar och fyller på olja när det är dags, vissa använder fel sorts bränsle som förstör motorn och vissa bara kör och kör tills bränslet tar slut och några stycken kör in i bergväggar.

Vi måste lära oss att ta hand om vår fantastiska och urstarka motor. Vårda den ömt, bromsa i tid och gasa när det behövs.Svårare än så är det inte. Det svåra är att få människor att förstå att de faktiskt är en Jaguar när de är helt övertygade om att de är en Skoda.

Visst har vi alla olika förutsättningar i livet, inte minst ekonomiskt. Men alla har den här inneboende kraften, en motor med flera tusen hästkrafter. Livet är ju egentligen så enkelt när man väl lärt sig köra sin inneboende Jaguar: Sköt om ditt fordon med mycket kärlek, lär dig att köra på de minst farliga vägarna, räkna med att de ändå dyker upp faror och var beredd att bromsa i tid.

Och när de riktiga stormarna tornar upp sig, då sätter du plattan i mattan och känner draget från ditt inre vrålåk när du kör rakt igenom stormen. Like a boss!


2 kommentarer

Världen är full av vackra och underbara människor- världen är full av goda krafter och du är en av dem!

Tillitsbrist och dålig självkänsla går hand i hand. Är du inte stark och säker i dig själv så kommer du aldrig att lita på andra heller. Om du har svårt att veta hur du ska börja bygga upp din självkänsla så gör det enklaste och mest effektiva som finns; hjälp någon annan!

Ditt förhållande till dig själv återspeglar sig på ditt förhållande till andra; litar du på dig själv så litar du på andra, är du vän med dig själv så har du lätt att få vänner och gillar du dig själv så gillar du din omvärld. Samma sak gäller din tolerans och din förmåga att förlåta; är du snäll mot dig själv och bejakar dina fel och tillkortakommanden så har du samma inställning till andra. Kort sagt, det som är bra för dig är bra för andra och vice versa. Att du har en stark självkänsla är alltså inte bara dig själv till godo utan hela din sociala krets.

Att göra saker för andra, allt ifrån att ge en tiggare en tjuga till att engagera sig i något frivilligprojekt är stärkande för självkänslan. När du själv tar tag i något så stärker det inte bara din tro på dig själv, det stärker din tro på din omvärld också.

De människor som klagar mest högljutt över att inte myndigheter, polis, skola, sjukvård eller grannarna i närområdet gör något är troligtvis i ganska stor avsaknad av självkänsla. Om du blir ditt eget goda exempel så kommer din tilltro till andra människor att stärkas på samma gång eftersom du alltid utgår från dig själv när du dömer andra.

Jag skulle aldrig kunna påstå det här om jag inte själv har belägg för att det är så det fungerar; genom att delta i något där du får bekräftelse från både dig själv och andra om att du är en duglig och kapabel människa så ökar din självkänsla och när du själv växer så händer något med din syn på omvärlden. Om du har tappat tron på mänskligheten, ser framtiden svart så kommer en liten låga av hopp och framtidstro att tändas när du själv ser vilka goda krafter som finns inom både dig själv och andra! Den framtidstron och det hoppet gör underverk för din vardagslycka där det ju handlar om balans och fokus på det positiva; alltid fokus på det positiva!

Jag är inte naiv, långt därifrån, jag jobbar en del ideellt på en kvinnojour och jag har i hela mitt yrkesverksamma liv arbetat nära människor som behöver all hjälp de kan få på olika sätt, jag har dessutom ägnat större delen av mitt vuxna liv till att finnas för min son 24 timmar om dygnet. Jag kan alltså på goda grunder säga att jag vet att du växer som människa när du gör en insats för andra, att du dessutom ser att både du själv och andra människor verkar för de goda krafterna gör det enkelt att få hopp för mänskligheten. Det finns oändligt mycket ondska i världen, det handlar inte om att blinda för eller förneka det. Det handlar om att återfå tilltron på det goda, det handlar om balans och fokus på det positiva. Det handlar om din självkänsla och din dagliga lycka. Som du ser så är det alltså ingen egoistisk handling att tänka på sig själv i första hand. En lycklig och stark människa är bra för alla, visst är det fantastiskt! Så gå ut och gör något för andra nu så gör du även något för dig själv.


2 kommentarer

En smula pragmatism om jag får be!

Att vara pragmatisk, oromantisk, go with the flow, kalla det vad du vill men det är en hjälp att stå med båda fötterna på jorden, tänka kritiskt men agera tolerant när känslotåget skenar.

Jag såg en talande illustration om just detta fenomen häromdagen, en bild med ett skenande tåg och texten ”There are no brakes on the feel train”.  Ofta stämmer det att våra känslor tar överhanden innan vi hinner tänka efter. När känslorna blir starka så agerar vi utifrån dem och det är då vi som bäst skulle behöva komma ihåg det där om att räkna till tio innan vi låter affekten bryta igenom. Det finns tusentals exempel på hur människor lätt blir passagerare på det där bromslösa känslotåget, inte minst syns det i sociala medier där man kan spy galla hur enkelt som helst i något kommentatorsfält.

Onödig ilska och irritation är energi och lyckospill och ändå verkar vi vara omåttligt förtjusta i att just reta oss på stort och smått. Jag har skrivit om att välja sina fajter i ett tidigare inlägg här och även ett inlägg om att ha en förlåtande attityd här. Jag har visserligen fått en del kritik mot sorglösa och toleranta attityd, inte minst är det oerhört provocerande att se någon stå kvar på perrongen, någon som faktiskt hade fräckheten att inte kliva på känslotåget. Men  det finns flera fördelar med att inte hoppa på det tåget, framförallt så handlar det om att fokusera på det positiva och minimera det negativa för att inte slösa med din vardagslycka. Att fokusera på det positiva är att ge lyckan näring och utrymme att växa. Fokus på det negativa har motsatt effekt.

Att tänka lite pragmatiskt när känslotåget lämnar stationen är ett verktyg för att fokusera på det positiva. Visst får man vara arg och högst mänsklig, du vet vid det här laget att jag inte ger mycket för människor som ska vara låtsas-duktiga. Jag mår lite illa varje gång jag ser någon provokativt skriva eller säga saker som enbart ska visa hur perfekt och ädel hen är, när så inte är fallet. Vi måste alltid, alltid vara ärliga med oss själva, är vi inte det så är all den här självinsiktsinformationen och självkänsloboosten förgäves. Om du går omkring och är låtsasädel så kommer du bara framstå som en skenhelig moralprofet. Bejakar du dina mänskliga svagheter men står upp för dina ideal på ett ärligt sätt så når du fram till människor. En stor skillnad!

Det är därför det är så praktiskt att tillämpa pragmatismen, för då klarar du att både vara ärlig och den där lite större människan, samtidigt som du behåller ditt lyckofokus och kan använda din energi där den gör nytta; på saker som är viktiga!

Att tänka pragmatiskt är helt enkelt att acceptera fakta och lägga ner sina personliga värderingar om det du retar dig på har någon praktisk funktion för någon annan, det vill säga att blir någon annan lycklig av det så är det ok!

Det finns tusentals exempel i vår vardag på såna saker som människor riktar sin ilska emot men som i det stora hela handlar om saker som är menade att underlätta för någon annan men inte berör dig eller berikar dig personligen.

Att människor från andra kulturer flyttar hit, att homosexuella får gifta sig i kyrkan, att ordet ”hen” numera är ett riktigt ord som finns med i saol och så vidare.

Det finns nackdelar och fördelar med nästan precis allting och trickset är att fokusera på fördelarna; ”Funkar det för någon annan så vem är jag att fördöma?” är affirmationsfrasen du ska använda dig av här, om och om igen tills du raderat ut det negativa och flyttat fokus från dina egna negativa värderingar till det positiva för någon annan.

Nu kanske du protesterar och anser att du får väl vara hur arg du vill över saker och visst får du det, men som alltid när det handlar om lycka och harmoni så är det energier vi pratar om. Det är kraft och dynamik. Positiva energier startar lyckomotorn och negativa energier bromsar den. En lycklig människa är mera attraktiv och drar till sig andra människor och vice versa. Välj själv hur lycklig du vill vara!

Negativa energier kan du använda till så mycket viktigare saker än att reta dig på människor som älskar varandra eller ett litet oskyldigt men praktiskt pronomen som enbart är till för att förenkla språket eller som könsbenämning på människor som faktiskt inte känner sig hemma i vare sig kvinna eller man. Min mormor var en mycket pragmatisk och tolerant person som växte upp i början på nittonhundratalet och har berättat för mig hur mycket ilska hon fick ta emot när hon skrev brev -dåtidens e-post- och valde att skriva ”vem”, ”var” och ”vilken” istället för ”hvem”, hvar” och ”hvilken” Just då reformerades språkbruket och h:et i början på dessa ord skulle skrotas för att förenkla. Men den stora massan rasade och försökte i det längsta att fortsätta använda h:et i början av orden. Så här i efterhand kan man ju häpna, både åt det löjliga i reaktionerna och det fåfänga i tron att försöka stoppa utvecklingen. Väldigt slöseri med energi eller hur? Men jag kan inte låta bli att dra paralleller med dagens införande av ordet ”hen” och raseriet mot det. Jag ser dagligen fortfarande att många vägrar att använda det som en protest och använder istället det mycket krångligare henne/honom eller h*n.

Så kom igen, go with the flow. Du kan inte stoppa utvecklingen. Var pragmatisk och ägna dig åt att sprida lite positiva vibbar istället!

Nu var det här bara några exempel för att förtydliga, det finns tusentals andra och du vet själv vad som brukar trigga igång dina negativa energier.

För det är dig själv det handlar om. Använder du din energi med att fokusera på negativa saker så kommer du enklare att se det negativa i allting annat också och det förmörkar din karma, det bromsar din lyckomotor och det vill du ju inte. Samtidigt har det tusen och åter tusen fördelar med att fokusera på det positiva; du blir lyckligare, gladare och mer harmonisk samtidigt som du sprider omkring dig positiv energi och positiva energier kan vi aldrig få för mycket av. Öva dig på att bli den där lite ”större” människan som är en förebild på riktigt och ingen falsk moralprofet. Så ta och missa det där känslotåget, ta den pragmatiska vägen istället, det är mycket mera nice!