happygoluckiest


2 kommentarer

Därför fungerar mindfullness.

Enligt en ny artikel i Dagens Medicin så är mindfullness likvärdigt med antidepressiva läkemedel. Inte konstigt alls, tycker jag som använt mindfullness i över tio år nu. Men ofta möts jag av skeptiska frågor om hur det kan fungera.

Det är egentligen så enkelt att jag inte ens tycker om att det skrivs att mindfullness är ett meditationsverktyg eller en behandlingsform. Det låter alltför invecklat och onaturligt. För mig är det ett sätt att leva. Det enda och det rätta sättet att leva!

Jag tror att det var meningen från början att vi skulle leva våra liv mindfullness, barn är ju naturliga mästare på det. Men någonstans på vägen tappade vi bort den förmågan och började stressa ihjäl oss. Mindfullness är back to basic helt enkelt.

Om du är nybörjare ska du börja med att lägga in mindfullness då och då i ditt dagliga liv som övning. Jag är mindfullness hela tiden utan att tänka på det. Det handlar helt enkelt om att vara i nuet, fokusera på en sak i taget. När du duschar så tänker du på det, när du kör bil så tänker du på det och så vidare. Vitsen är att när du är helt och hållet fokuserad i nuet så har du inte tid och plats för dina automatiska orostankar.

Hur ofta sitter du inte och håller på med någonting samtidigt som fokus ligger någon annanstans, långt borta och håller de negativa känslorna igång?  När du är mindfullness så kopplar du av de negativa känslorna och tankarna. Du tänker, känner och koncentrerar dig på nuet och kroppen slappnar av. Det bästa är att börja med något njutningsfullt, som att ta ett skumbad. Men när du blivit van så kommer du all oftare att märka att det mesta av vad du sysselsätter dig med är avkopplande.

När vi är avstressade och lugna är vi mottagliga för att känna eufori och lyckokänslor. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det en paradox at bli lycklig genom att kämpa för lyckan.

Mindfullness har inte gjort mitt liv perfekt, men det gör mitt liv bra mycket enklare, Framförallt så har mindfullness hjälpt mig att älska livet med allt vad det innebär. Livet är inget krig som ska utkämpas längre, jag har lärt mig att ”go with the flow”. Precis som det ska vara och precis som det borde vara för alla.

Tillsammans med en bra självkänsla och tacksamhet över det du faktiskt har, istället för stress över det du saknar, kan mindfullness göra dig till en lyckligare och mer ödmjuk person. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat och inte alls något hokuspokus!


Lämna en kommentar

Stay strong!

En av mina närmaste vänner, kallad giraffen, har blivit väldigt illa drabbad och jag började skriva ett brev till henne. Men jag tyckte det skulle passa bra även här som allmängiltigt råd till alla som ibland inte finner några ord till dem som vi känner så mycket för men inte kan hjälpa.

Vad säger jag till dig nu när du sökt mitt stöd så många gånger och jag för första gången inte har några fler uppmuntrande ord att komma med, vad säger jag till dig då? Vad säger jag till dig, du som är den mest positiva, gladaste av alla jag känner. Du som jag har så mycket gemensamt med, inte bara våra barns svårigheter utan kanske mera att vi tänker så lika, har så liknande bakgrunder och att våra gemensamma beröringspunkter format oss till liknande människor med liknande synsätt och värderingar. Du som jag känner så mycket för, du som gör mig glad med din optimism, din inspirerande positiva livsglädje och din enorma klokskap. Du som alltid strålar som solen och ser glädjen i det lilla, du som inte bara orkar och orkar och orkar utan även lyckas med konsten att vara den gladaste och mest tacksamma människan jag känner. Du som redan orkat så enormt mycket mera än alla andra någonsin kommer att göra. Vad säger jag till dig nu, när du drabbas av det ena efter det andra som du inte kan kontrollera eller styra över? Du som alltid ser en utväg, som ser det positiva, som ser möjligheter där andra ser hinder. Det är inte rättvist att just du drabbas så här. Det är inte rätt att en så glad och kärleksfull människa som du ska utsättas för den ena uppförsbacken efter den andra. Hela tiden har jag stått bredvid dig och hejat på, vetat att du klarar det eftersom du är du. Vad säger jag nu när jag vet att alla människor har en gräns för vad de orkar och mäktar med och att du kanske har nått din gräns snart. Vad säger jag då?

Kanske är det enda jag kan säga nu är att jag själv varit där. Att jag själv orkade och orkade för att jag trodde och hoppades att för varje gång jag orkade lite till så skulle jag snart få lön för mödan. Då skulle det snart bli bra.

Men de gånger som man känner det som man orkat för länge utan att få den där lönen, när man orkat och orkat och det enda man får är ännu en käftsmäll, när det enda alternativet känns som att ge upp, att låta bli att orka längre eftersom det ändå inte lönar sig. När man inte längre skymtar det där ljuset i tunneln. Nyss såg man det och plötsligt är det becksvart.

Vad säger jag till dig då när allt blev svart och du inte vet när eller ens om det någonsin kommer att bli ljust igen.

Det enda jag kan göra är att tända en liten tändsticka i ditt mörker. Titta på den tändstickslågan och orka lite till. Jag kan inte säga hur länge till du måste orka eller hur du ska göra, men låt den lilla tändstickslågan symbolisera din kraft. Även om den är liten nu så brinner den fortfarande och även om du inte vet när det blir ljust igen och hur du ska orka så är det enda sättet. Fortsätt orka. Det finns inget annat alternativ.

Jag tror att giraffer har så långa halsar för att de ska kunna se solstrålarna ovanför regnmolnen.


2 kommentarer

En smula pragmatism om jag får be!

Att vara pragmatisk, oromantisk, go with the flow, kalla det vad du vill men det är en hjälp att stå med båda fötterna på jorden, tänka kritiskt men agera tolerant när känslotåget skenar.

Jag såg en talande illustration om just detta fenomen häromdagen, en bild med ett skenande tåg och texten ”There are no brakes on the feel train”.  Ofta stämmer det att våra känslor tar överhanden innan vi hinner tänka efter. När känslorna blir starka så agerar vi utifrån dem och det är då vi som bäst skulle behöva komma ihåg det där om att räkna till tio innan vi låter affekten bryta igenom. Det finns tusentals exempel på hur människor lätt blir passagerare på det där bromslösa känslotåget, inte minst syns det i sociala medier där man kan spy galla hur enkelt som helst i något kommentatorsfält.

Onödig ilska och irritation är energi och lyckospill och ändå verkar vi vara omåttligt förtjusta i att just reta oss på stort och smått. Jag har skrivit om att välja sina fajter i ett tidigare inlägg här och även ett inlägg om att ha en förlåtande attityd här. Jag har visserligen fått en del kritik mot sorglösa och toleranta attityd, inte minst är det oerhört provocerande att se någon stå kvar på perrongen, någon som faktiskt hade fräckheten att inte kliva på känslotåget. Men  det finns flera fördelar med att inte hoppa på det tåget, framförallt så handlar det om att fokusera på det positiva och minimera det negativa för att inte slösa med din vardagslycka. Att fokusera på det positiva är att ge lyckan näring och utrymme att växa. Fokus på det negativa har motsatt effekt.

Att tänka lite pragmatiskt när känslotåget lämnar stationen är ett verktyg för att fokusera på det positiva. Visst får man vara arg och högst mänsklig, du vet vid det här laget att jag inte ger mycket för människor som ska vara låtsas-duktiga. Jag mår lite illa varje gång jag ser någon provokativt skriva eller säga saker som enbart ska visa hur perfekt och ädel hen är, när så inte är fallet. Vi måste alltid, alltid vara ärliga med oss själva, är vi inte det så är all den här självinsiktsinformationen och självkänsloboosten förgäves. Om du går omkring och är låtsasädel så kommer du bara framstå som en skenhelig moralprofet. Bejakar du dina mänskliga svagheter men står upp för dina ideal på ett ärligt sätt så når du fram till människor. En stor skillnad!

Det är därför det är så praktiskt att tillämpa pragmatismen, för då klarar du att både vara ärlig och den där lite större människan, samtidigt som du behåller ditt lyckofokus och kan använda din energi där den gör nytta; på saker som är viktiga!

Att tänka pragmatiskt är helt enkelt att acceptera fakta och lägga ner sina personliga värderingar om det du retar dig på har någon praktisk funktion för någon annan, det vill säga att blir någon annan lycklig av det så är det ok!

Det finns tusentals exempel i vår vardag på såna saker som människor riktar sin ilska emot men som i det stora hela handlar om saker som är menade att underlätta för någon annan men inte berör dig eller berikar dig personligen.

Att människor från andra kulturer flyttar hit, att homosexuella får gifta sig i kyrkan, att ordet ”hen” numera är ett riktigt ord som finns med i saol och så vidare.

Det finns nackdelar och fördelar med nästan precis allting och trickset är att fokusera på fördelarna; ”Funkar det för någon annan så vem är jag att fördöma?” är affirmationsfrasen du ska använda dig av här, om och om igen tills du raderat ut det negativa och flyttat fokus från dina egna negativa värderingar till det positiva för någon annan.

Nu kanske du protesterar och anser att du får väl vara hur arg du vill över saker och visst får du det, men som alltid när det handlar om lycka och harmoni så är det energier vi pratar om. Det är kraft och dynamik. Positiva energier startar lyckomotorn och negativa energier bromsar den. En lycklig människa är mera attraktiv och drar till sig andra människor och vice versa. Välj själv hur lycklig du vill vara!

Negativa energier kan du använda till så mycket viktigare saker än att reta dig på människor som älskar varandra eller ett litet oskyldigt men praktiskt pronomen som enbart är till för att förenkla språket eller som könsbenämning på människor som faktiskt inte känner sig hemma i vare sig kvinna eller man. Min mormor var en mycket pragmatisk och tolerant person som växte upp i början på nittonhundratalet och har berättat för mig hur mycket ilska hon fick ta emot när hon skrev brev -dåtidens e-post- och valde att skriva ”vem”, ”var” och ”vilken” istället för ”hvem”, hvar” och ”hvilken” Just då reformerades språkbruket och h:et i början på dessa ord skulle skrotas för att förenkla. Men den stora massan rasade och försökte i det längsta att fortsätta använda h:et i början av orden. Så här i efterhand kan man ju häpna, både åt det löjliga i reaktionerna och det fåfänga i tron att försöka stoppa utvecklingen. Väldigt slöseri med energi eller hur? Men jag kan inte låta bli att dra paralleller med dagens införande av ordet ”hen” och raseriet mot det. Jag ser dagligen fortfarande att många vägrar att använda det som en protest och använder istället det mycket krångligare henne/honom eller h*n.

Så kom igen, go with the flow. Du kan inte stoppa utvecklingen. Var pragmatisk och ägna dig åt att sprida lite positiva vibbar istället!

Nu var det här bara några exempel för att förtydliga, det finns tusentals andra och du vet själv vad som brukar trigga igång dina negativa energier.

För det är dig själv det handlar om. Använder du din energi med att fokusera på negativa saker så kommer du enklare att se det negativa i allting annat också och det förmörkar din karma, det bromsar din lyckomotor och det vill du ju inte. Samtidigt har det tusen och åter tusen fördelar med att fokusera på det positiva; du blir lyckligare, gladare och mer harmonisk samtidigt som du sprider omkring dig positiv energi och positiva energier kan vi aldrig få för mycket av. Öva dig på att bli den där lite ”större” människan som är en förebild på riktigt och ingen falsk moralprofet. Så ta och missa det där känslotåget, ta den pragmatiska vägen istället, det är mycket mera nice!


1 kommentar

Lycka är att skotta snö!

Ja faktiskt! I morse när jag vaknade så var hela världen vit och min lilla trädgårdsplätt täcktes av en halvmeter snö, vit som vispgrädde. Jag och hunden var helt insnöade och eftersom det här med att bo i hus är relativt nytt för mig så hade jag inte tänkt på att införskaffa någon snöskyffel. Jag fick pulsa fram till grinden och lyckades öppna den så pass mycket att jag kunde ta mig ut och åka iväg för att köpa en skyffel. Det var roligt att skotta och efteråt hade jag en sån där skön matthet i musklerna.

Att det ger en endorfinkick att röra på sig är ju inget nytt men det handlar också om glädjen att få arbeta med kroppen, det är något jag alltid älskat; hårt kroppsarbete som att hugga ved eller rykta en häst är sann lycka för mig och överträffar det meningslösa dragandet i några maskiner på gymet. Nytta förenat med nöje är den bästa lyckoskaparen.

Det är dessutom de små vardagslyckorna som är det allra viktigaste i tillvaron. Är du inte nöjd med ditt vanliga vardagsliv och saknar förmåga att vara tacksam för det du har så är du inte lycklig på riktigt. Att vara tacksam för det du har betyder inte att du inte vill genomföra förändringar och förbättringar. Det finns alltid mål att sträva mot och som jag skrev i senaste inlägget så är själva strävandet en lycka i sig, en motor som är livsnödvändig. Hur kul är livet om allting vore komplett? Nej, men tacksamheten i det du har är den absolut viktigaste pusselbiten. Du har massor att vara tacksam för. Du är en helt fantastisk människa med massor av möjligheter och förmågor, har du tänkt på det? Det du vill uppnå kan du klara, eftersom du har en sån kapacitet. Det är verkligen så; nyckeln till ett lyckligt liv har du själv. Människor är inte gjorda för att sitta stilla på rumpan och vänta på att saker ska hända, vi måste själva göra jobbet. Ge dig själv ett nyårslöfte att du ska klara av att leva lyckligare i år. Det kommer att bli din roligaste utmaning!

Om jag skulle skriva att jag inte haft tid att blogga den senaste månaden så skulle jag ljuga lite. Det har visserligen varit mycket i december (som för de flesta) men jag har saknat den rätta inspirationen och då känns det fel att sitta här och peppa andra till förändring. Det jag skriver här måste alltid vara ärligt och från hjärtat, annars känns det inte som det hjälper så mycket. Jag har hunnit fylla femtio år sen sist i alla fall och är nu officiellt vuxen. Fast med tanke på att min första impuls i morse när jag såg snön, var att slänga mig i den och göra snöänglar, så vet jag inte om jag någonsin kommer bli vuxen.


Lämna en kommentar

Uppnå dina mål, tips och inspiration.

Om du går igenom livet och hela tiden känner att något inte fungerar, du har drömmar men når dem inte, du vill vara lycklig men är inte det, då är det något du gör fel. Du har fått fel instruktionsbok helt enkelt.

Du kan börja med att byta ut ordet ”drömmar” till ”mål” för drömmar är  vaga och inte verkliga, mål är verkliga. Mål är något som man fokuserar på och jobbar medvetet för att komma fram till. Det andra du bör göra är att se till att dina ”mål” handlar om dig själv. Visst kan dina mål handla om att förändra andra om du vill krångla till det men om du skulle lyckas med att ändra på någon annan så är det inte alls säkert att den personen fortsätter att vara förändrad. Du kan aldrig kontrollera någon annan.För att kunna prioritera rätt när du sätter dina mål så ska du fråga dig vad du vill uppnå och varför.

Exempelvis: Vad? Jag vill bli mera tydlig och mindre gränslös. Varför? För att få mera självrespekt.

En lista på dina målsättningar förutsätter att du är på det klara med både dina styrkor och dina svagheter, det är därför det är så viktigt att vara helt ärlig, åtminstone inför dig själv, vad du faktiskt inte är så bra på.  Genom att sätta ord på dina mål, att skriva ner dem och tydligöra dem i en förändringsprocess så har du redan där startat en kraftig och dynamisk motor; det du bestämmer dig för att genomföra kommer att bli verklighet, det är ingen svävande och ouppnåelig dröm längre!

Det kan tyckas vara som ett själsligt självmord att dra fram alla sina tillkortakommanden i ljuset när man redan innan har en låg självkänsla, men det är en bra övning! För en bra självkänsla innebär att du är förlåtande och snäll, men ärlig mot dig själv. Se dina svagheter, reflektera över hur de fått dig att göra felprioriteringar i livet. Om det känns jobbigt så är det inte hela världen, du dör inte av att skämmas lite över de fel du gjort. Sen förlåter du dig själv och bestämmer dig för att jobba mot att förändra det. Förändringsprocessen består av en tydlig och väl igenomtänkt målformulering och en mindmap över olika strategier och problemlösningar: en genomförandeplan.

Processen är dynamisk och väldigt kraftfull så det är därför det är så viktigt att vara noga när du formulerar dina mål, så att du inte märker på halva vägen att hoppsan hejsan, det var inte det här jag ville.

Du kan göra så här:

1. Använd minfulnessövningarna för att känna efter vad du behöver, scanna igenom dina känslor systematiskt och objektivt för att få en mental röntgenplåt på var dina onda fläckar sitter. Utgå från det här när du formulerar dina mål, tex: Jag känner mig helt slut när jag kommer hem från jobbet. Vad? Mitt mål är att bli mindre stressad av mitt jobb. Varför? För att kunna vara lugn och glad på min fritid.

2. Använd visualiseringsverktyget genom att visualisera dina mål, lev, tänk och handla som om ditt mål redan vore uppnått. Känn dig som en vinnare, ta ut segern i förskott. Använd gärna förebilder och härma deras goda självkänsla. Learning by doing. Fake it til you make it! Testspela rollen som självsäker när du träffar nya människor som inte har några förutfattade meningar om dig, reflektera skillnaderna när du möter människor och har självkänsla- och hur det var att inte ha det.

3. Använd affirmationsverktyget genom att uppmuntra och bekräfta dig själv. Skriv ned eller säg högt för dig själv att du är stark, målmedveten eller vad du nu vill vara. Skriv dagbok och formulera dina målsättningar och framgångar.

4.Använd ditt sociala nätverk genom att prata med vänner och bekanta som har egenskaperna du vill uppnå. Fråga dem hur de tänker och gör.

5. Fokusera på målet genom att hela tiden vara minful; du dömer inte dig själv för tillfälliga formsvackor, du reflekterar bara sakligt vad du gjorde för fel, rättar till det och jobbar vidare mot ditt mål. Du ältar inte det som varit, du lever i nuet och du är på väg mot förändring. Krångla inte till det, gör det så enkelt som möjligt och håll dig till dina strategier.

6. Ta hand om dig; ät nyttigt, sov gott, träna, vila och ha roligt. Belöna dig själv för dina framgångar. Njut av livet!

 

 


Lämna en kommentar

Att börja om.

Visst skulle det vara fantastiskt om vi fick en manual till livet när vi föddes? En slags instruktionsbok; ”Välkommen till livet, så här gör du”. Tyvärr så får vi inte det, vi får förlita oss till våra föräldrar och till vår omgivning, att de ger oss de rätta verktygen för att klara oss genom livet. Ibland, om familjen är dysfunktionell, så får man inet de där verktygen och livet blir istället som att treva sig fram på ett minfält där man får lära av sina misstag, två steg fram, ett tillbaka. Vissa lär sig aldrig, en del klarar det mot alla odds.

När jag drabbades av utmattningsyndrom och PTST så kände jag att jag var tvungen att hitta en helt ny manual att leva efter. En ny karta. Vi människor är ofta som råttor i en labyrint; vi går samma vägar hela tiden trots att det inte leder någon vart. Vi följer samma mönster som vi en gång lärt oss även om det leder oss fel. Någonstans så kände jag att mitt mönster inte gav mig det resultat jag ville, jag var inte lycklig. Det är ganska underligt så här i efterhand kan jag tycka att jag, som då alltid haft en låg självkänsla och inte ens visste vad självkänsla var, förstod och hade insikten att jag måste förändra min attityd i grunden. För mig var det självkänslan, jävlaranammat som saknades. Jag var ganska medveten om vilka mina bra sidor var men mera omedveten om de sämre sidorna. Att få insikt om, och bejaka mina dåliga sidor var ett stort steg för mig i uppbyggnaden av min självkänsla. Under min uppväxt var det mina dåliga egenskaper som uppmärksammades dagligen vilket fick mig att inta försvarsläge och förneka dessa svagheter. Nu tycker jag inte att man ska enbart fokusera på ett barns svagheter, men jag kommer från en dysfunktionell familj som sagt och mina starka sidor fick aldrig samma uppmärksamhet som mina svagheter. Detta resulterade i att jag på alla sätt försökte förneka mina svaga sidor; jag levde i stor självförnekelse. Därav kommer mitt starka engagemang i att vi måste få vara mänskliga och dåliga; vi måste få visa våra dåliga och skamliga sidor. Det är inget vi ska behöva ljuga om eller förneka, vi är mänskliga och vi är inte perfekta.  Jag hittade inte min självkänsla på en vecka, det tog flera år innan den var uppbyggd. Men när jag började förstå hur allting hängde ihop så gav det ena det andra och min självkänsla växte.  det började med att jag hörde en gammal favoritlåt på radion en morgon. Då hade jag inte varit glad på fem år. Det var en aha-upplevelse att känna sig glad och upprymd och det gjorde så starkt intryck på mig så jag bestämde mig för att det var så jag ville känna mig. Hela tiden.

Jag började tänka på mig själv som en vinnare, jag satte mål och jobbade fokuserat mot dem. Det var som att det gällde livet (vilket det på sätt och vis också gjorde)  Det blev plötsligt det viktigaste av allt att förändra mig själv till den jag visste att jag var men aldrig hade fått tillfälle att vara. Jag fick tänka om med allt in i minsta detalj och jag gjorde det på det enda sätt jag kunde, genom att lära av de som vunnit OS-guld, de som överlevt förintelsen och andra som jag såg upp till. Jag läste massor av sådan litteratur; hur man blir en vinnare och hur man sätter mål och uppnår dem. För mig var det här något absolut nytt, min självkänsla hade varit så låg så jag hade inte ens förstått att man kunde se sig själv som en vinnare, eller sätta upp mål och jobba mot dem. För mig hade livet mest varit något som var oförutsett, att jag inte själv kunde styra det, att jag fick ta det som det blev. Något annat fanns inte.

När jag förstod att jag kunde så växte självkänslan av sig själv. För en dag stod jag där; med mina drömmar infriade, levde det liv jag ville och var lycklig.

Igår, när jag uppdaterat min  relationsstatus på Facebook till att jag var i ett förhållande så fick jag ett meddelande från en gammal vän. Hon skrev att hon tyckte det verkade som jag hade medvind i livet nu; att jag hade turen på min sida som gjorde att jag nu bodde i mitt älskade radhus, hade skaffat hund och träffat kärleken. Hon skrev att jag måste vara lycklig nu när jag haft sån tur i livet.

Jag svarade att det inte var medvind eller tur, det var hårt arbete  för att bli lycklig. Ingenting har kommit gratis till mig. Jag tror inte på ”tur” för jag tror att man måste vara enormt tacksam för att klara av att behålla lyckan. Klarar man inte det, utan tar allting för givet, då kan man förlora allting lika enkelt som man hade ”tur”. Jag tror att lycka är ett state of mind, ett attityd som gör att du har lättare att fokusera mot dina mål och att uppnå dem. Du kan också göra det, alla kan det om man vill!

Kom ihåg: Lycka är inte att uppnå dina mål, lycka är en attityd som hjälper dig att uppnå dina mål.


Lämna en kommentar

Om tid, stress och tempoväxling.

Du kanske har undrat över varför du blir stressad över en vardaglig syssla när ingen annan verkar bli det. Eller så tycker du att det är konstigt att någonting du brukar göra själv verkar vara något som andra blir stressade av när de gör.

Alla har vi olika stresströsklar, men vad beror det på egentligen och kan man öva upp sin stresströskel? Egentligen så klarar vi mycket mera stress än vi tror, bara vi får perioder av återhämtning; som exempel kan nämnas att ingen dör av extrem hjärtesorg eller av att en familjemedlem går bort även fast de båda är något av det mest stressande vi kan utsättas för. Återhämtningsperioden, dvs sorgearbetet ser till att vi kommer på fötter igen. Det är en myt att vi inte skulle klara av stress. Vi är ju tom utrustade med ett speciellt hormonsystem som är till för att stressa kroppen, det föds vi med så självklart är vi gjorda för stress. Mycket mera stress än vi tror till och med. Vi är överlevare från födseln och utan stressystemet skulle vi dö. Däremot kan stressen bli det som dödar oss om vi inte använder den på rätt sätt. Stressen ska användas när vi arbetar, springer, ägnar oss åt problemlösningar, eller utför andra uppgifter. Stressystemet ska inte stå påslaget hela tiden och definitivt inte när vi är lediga eller sover. Det är då stressen skadar oss. För vi behöver vila och återhämta oss från stressen. Det är som i den berömda scenen i Karate Kid: Vax on, vax off. Stress på och stress av. Motsatsen till kroppens stressystem är kroppens lugn och ro-system som har sina egna hormoner som jag berättat om tidigare. Med lite övning kan du själv reglera det här systemet genom att slå på och slå av stresshormonerna.

När vi arbetar så har vi tid avsatt för matrast och fika och det är därför det är så väldigt, väldigt viktigt att inte hoppa över rasten eller äta sin matlåda framför datorn. Det är när kroppen inte får återhämta sig som stressen blir farlig.

På samma sätt är det viktigt att inte ta med sig jobbet hem oavsett om det är i pappersform eller i tanken. Med en stunds mindfulness efter jobbet rensar du hjärnan. Om du cyklar hem så får du din mindfullness gratis.

På fritiden betyder avkoppling och återhämtning både vila och aktiviteter och aktiviteterna ska då vara sånt du njuter av att göra. För även fritiden innehåller stressfaktorer.

Disk, städning och tvätt kanske är stressande för vissa och kräver återhämtning i någon form, inte alla har den turen som jag har; att njuta av städning och kunna använda det i avstressande syfte. Det är alltså återhämtningsperioderna som gör att vi klarar av vardagsstressen.

Om man har få återhämtningsperioder så kommer vi på sikt att bli sjuka, det är som om vi aldrig skulle sova. När min son bodde hemma så jobbade jag heltid och skyndade mig sedan hem för att fortsätta mitt arbete hemma, att hjälpa min son med allting. Att han ibland var på kortidsboende var inte tillräcklig återhämtning för mig, jag brukade bokstavligen sova hela helgen när han var där. Var jag bjuden på fest eller andra lyckoboostande åtehämtnings-aktiviteter så tackade jag i de allra flesta fall nej, jag orkade inte och hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag sett varningstecknen innan jag blev sjuk av utmattningssyndrom.
För så är det för de flesta som är för stressade i sin vardag; de tror att de inte orkar eller har tid med allt och då plockar de bort saker ur sitt liv. Oftast plockas de viktiga återhämtnings-aktiviteterna bort för att man ska kunna jobba ännu mera, sköta sina barn mera eller vad det nu är. Ni hör ju själva hur galet det är. Som att låta bli att sova på natten för att man inte har tid med det.
Nu ska jag avslöja en hemlighet för dig som tycker att du aldrig har tid med saker. Hemligheten är att du har inte mindre tid än andra. Faktum är att alla människor på hela jordklotet har exakt lika mycket tid varje dag, nämligen 24 timmar om dygnet. Presidenter, kungligheter, fattiga, sjuka, kändisar, din granne och till och med Zlatan; alla har exakt lika mycket tid varje dag. Där kan vi snacka rättvisa!
Att säga att man är stressad har blivit ett modeord som ska visa att man har mycket att göra, att man är duktig. En väldigt avstressad och lugn person som jag själv skulle således vara en lat person som inte gör så många knop i timmen. Egentligen är det irrelevant hur mycket eller lite jag gör, eftersom det alltså inte är korrelant med stress och att ha mycket att göra men jag gör nog ungefär lika mycket som de flesta medelsvensson; jag jobbar heltid och jag har ett hus att sköta med allt vad det innebär. Jag är ändå inte stressad. Jag hade egentligen inte behövt bli sjuk av stress när min son bodde hemma heller om jag hade vetat hemligheten; att stor arbetsbelastning (stress) kräver stor återhämtning. En nära vän till mig som också är funkismamma kan det där; så fort hon har fem minuter eller en timme över så dricker hon kaffe och lyssnar på Spotify. Det är hennes snabbåtehämtning i vardagen.

Jag har med tiden lärt mig att somna när jag vill och var jag vill, jag använder därför mina fyrtiofem minuters lunchrast till att äta i en kvart och sen powernappa på soffan i personalrummet i en halvtimme. Jag behöver ingen väckarklocka, jag vaknar av mig själv på minuten när rasten är slut. Det kallas för tempoväxling när man utnyttjar varje tillfälle i sin vardagsstress till återhämtning och är något jag läste att elitidrottsmän använder sig av i sin träning. Mycket av det jag använder i vardagen har jag lärt mig genom att studera hur elitidrottare lever, tänker och genomför sina målsättningar. Bland annat läste jag Gunde Svans bok” Var går Gränsen?”
För stresströskeln kan du öva upp med hjälp av dessa tempoväxlingar, precis som elitidrottaren använder tempoväxling till att öva upp sina resultat.
Det som är stressande för en person behöver inte vara stressande för en annan. På samma sätt som för lite eller för mycket fysisk träning inte är bra men lagom mycket träning är hälsosamt så är lagom mängd stress bra för oss. Stressen är nyttig när du behöver lite etxtra bränsle; när du ska orka igenom en arbetsdag, när du ska skriva en tenta eller springa ett maratonlopp till exempel.
Då är det inte fördelaktigt att vara för lugn eller att vara så stressad så att du kräks.
Om du tränat med tempoväxling och återhämtningsperioder som står i relation till stressbelastningen så kommer stressen vara något du har nytta av, det ska vara som att skruva upp eller ner en termostat när du övat upp det här.
Att åka på en konferens, att flyga, att hålla ett föredrag inför många människor eller bara att laga en middag för sina vänner kan vara stressande saker för många men för en del så extremt stressande så att de låter bli att göra det. Vilket ju är synd eftersom de exempel jag räknat upp här egentligen är saker som är höjer din lyckonivå och stärker din självkänsla. Dessutom kan man aldrig fega sig ur stressiga situationer. Gör du det så kommer alltfler saker att upplevas som stressande i längden;  att träna upp sin stresströskel genom att utmana sig själv är en bra försäkring mot stressrelaterade sjukdomar!

Du har säkert någon äldre släkting som tycker att ett läkarbesök kan vara årets jobbigaste grej. Det tjatas om läkarbesöket veckor i förväg, din släkting oroar sig för att missa bussen dit, att glömma plånboken hemma och inte kunna betala och så vidare. Dagen för läkarbesöket så är sin släkting uppe klockan fem på morgonen för att hinna i tid till sitt besök och hemma igen så är din släkting alldeles utmattad av detta jobbiga. När du själv gör ett läkarbesök så passar du på att handla på vägen hem och träffar då en vän du inte sett på länge som du tar en spontanfika med. När din vän frågar vad du gjort under dagen så glömmer du att nämna läkarbesöket eftersom det var en sån liten grej i ditt liv och ingen större stressfaktor. Vad skiljer dig och din släktings upplevelser av samma sak?
Din äldre släkting har en dåligt tränad stresströskel eftersom hens vardag är väldigt händelsefattig och innehåller väldigt få aktiviteter som bidrar till stress.
Då din släkting aldrig övar sin stresströskel kommer minsta sak som rubbar hens cirklar att vara stressande och kräva återhämtning.
Som med fysisk träning alltså; för lite stressträning är inte bra.
Du kan i princip öva upp vilken aktivitet som helst som du tycker är stressande om du bara ger dig själv åtehämtningsperioder i form av vila, mindfulness och lyckoboostning.

Kom ihåg:Det handlar alltså inte om att ha tid eller inte, alla har lika mycket tid, det handlar om tempoväxling i vardagen för att inte bli stressad.

Gunde Svan: Var går gränsen?