happygoluckiest


2 kommentarer

Därför fungerar mindfullness.

Enligt en ny artikel i Dagens Medicin så är mindfullness likvärdigt med antidepressiva läkemedel. Inte konstigt alls, tycker jag som använt mindfullness i över tio år nu. Men ofta möts jag av skeptiska frågor om hur det kan fungera.

Det är egentligen så enkelt att jag inte ens tycker om att det skrivs att mindfullness är ett meditationsverktyg eller en behandlingsform. Det låter alltför invecklat och onaturligt. För mig är det ett sätt att leva. Det enda och det rätta sättet att leva!

Jag tror att det var meningen från början att vi skulle leva våra liv mindfullness, barn är ju naturliga mästare på det. Men någonstans på vägen tappade vi bort den förmågan och började stressa ihjäl oss. Mindfullness är back to basic helt enkelt.

Om du är nybörjare ska du börja med att lägga in mindfullness då och då i ditt dagliga liv som övning. Jag är mindfullness hela tiden utan att tänka på det. Det handlar helt enkelt om att vara i nuet, fokusera på en sak i taget. När du duschar så tänker du på det, när du kör bil så tänker du på det och så vidare. Vitsen är att när du är helt och hållet fokuserad i nuet så har du inte tid och plats för dina automatiska orostankar.

Hur ofta sitter du inte och håller på med någonting samtidigt som fokus ligger någon annanstans, långt borta och håller de negativa känslorna igång?  När du är mindfullness så kopplar du av de negativa känslorna och tankarna. Du tänker, känner och koncentrerar dig på nuet och kroppen slappnar av. Det bästa är att börja med något njutningsfullt, som att ta ett skumbad. Men när du blivit van så kommer du all oftare att märka att det mesta av vad du sysselsätter dig med är avkopplande.

När vi är avstressade och lugna är vi mottagliga för att känna eufori och lyckokänslor. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det en paradox at bli lycklig genom att kämpa för lyckan.

Mindfullness har inte gjort mitt liv perfekt, men det gör mitt liv bra mycket enklare, Framförallt så har mindfullness hjälpt mig att älska livet med allt vad det innebär. Livet är inget krig som ska utkämpas längre, jag har lärt mig att ”go with the flow”. Precis som det ska vara och precis som det borde vara för alla.

Tillsammans med en bra självkänsla och tacksamhet över det du faktiskt har, istället för stress över det du saknar, kan mindfullness göra dig till en lyckligare och mer ödmjuk person. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat och inte alls något hokuspokus!


Lämna en kommentar

Stay strong!

En av mina närmaste vänner, kallad giraffen, har blivit väldigt illa drabbad och jag började skriva ett brev till henne. Men jag tyckte det skulle passa bra även här som allmängiltigt råd till alla som ibland inte finner några ord till dem som vi känner så mycket för men inte kan hjälpa.

Vad säger jag till dig nu när du sökt mitt stöd så många gånger och jag för första gången inte har några fler uppmuntrande ord att komma med, vad säger jag till dig då? Vad säger jag till dig, du som är den mest positiva, gladaste av alla jag känner. Du som jag har så mycket gemensamt med, inte bara våra barns svårigheter utan kanske mera att vi tänker så lika, har så liknande bakgrunder och att våra gemensamma beröringspunkter format oss till liknande människor med liknande synsätt och värderingar. Du som jag känner så mycket för, du som gör mig glad med din optimism, din inspirerande positiva livsglädje och din enorma klokskap. Du som alltid strålar som solen och ser glädjen i det lilla, du som inte bara orkar och orkar och orkar utan även lyckas med konsten att vara den gladaste och mest tacksamma människan jag känner. Du som redan orkat så enormt mycket mera än alla andra någonsin kommer att göra. Vad säger jag till dig nu, när du drabbas av det ena efter det andra som du inte kan kontrollera eller styra över? Du som alltid ser en utväg, som ser det positiva, som ser möjligheter där andra ser hinder. Det är inte rättvist att just du drabbas så här. Det är inte rätt att en så glad och kärleksfull människa som du ska utsättas för den ena uppförsbacken efter den andra. Hela tiden har jag stått bredvid dig och hejat på, vetat att du klarar det eftersom du är du. Vad säger jag nu när jag vet att alla människor har en gräns för vad de orkar och mäktar med och att du kanske har nått din gräns snart. Vad säger jag då?

Kanske är det enda jag kan säga nu är att jag själv varit där. Att jag själv orkade och orkade för att jag trodde och hoppades att för varje gång jag orkade lite till så skulle jag snart få lön för mödan. Då skulle det snart bli bra.

Men de gånger som man känner det som man orkat för länge utan att få den där lönen, när man orkat och orkat och det enda man får är ännu en käftsmäll, när det enda alternativet känns som att ge upp, att låta bli att orka längre eftersom det ändå inte lönar sig. När man inte längre skymtar det där ljuset i tunneln. Nyss såg man det och plötsligt är det becksvart.

Vad säger jag till dig då när allt blev svart och du inte vet när eller ens om det någonsin kommer att bli ljust igen.

Det enda jag kan göra är att tända en liten tändsticka i ditt mörker. Titta på den tändstickslågan och orka lite till. Jag kan inte säga hur länge till du måste orka eller hur du ska göra, men låt den lilla tändstickslågan symbolisera din kraft. Även om den är liten nu så brinner den fortfarande och även om du inte vet när det blir ljust igen och hur du ska orka så är det enda sättet. Fortsätt orka. Det finns inget annat alternativ.

Jag tror att giraffer har så långa halsar för att de ska kunna se solstrålarna ovanför regnmolnen.


5 kommentarer

Att hitta lyckan i vardagligheter.

Om du kan lära dig att vara lycklig i vardagen så behöver du aldrig mera kämpa för lyckan.

Det är när du känner att du kommer bli lycklig ”om bara du” som du i samma sekund känner dig olycklig. För själva kampen i sig, själva lyckojakten gör att du blir stressad och stress minskar dina lyckohormon. Vi matas med så mycket skit från media och omvärlden; att vi måste vara smala, rika, framgångsrika, ha det perfekt stylade hemmet, ha den perfekta relationen.

Inte undra på att Disney varit så framgångsrika, när så många går på myten om sagolivet. Och så levde de olyckliga i alla sina dagar.

Lär dig själv istället att andas, ta en paus och fokusera inåt på det sätt som jag beskrivit här. Känn efter vad din kropp längtar efter- Lyssna på dig själv och ge din skadade självkänsla lite kärleksfull omvårdnad.

Stress är lyckans värsta fiende så för att kunna känna vardagslycka måste du vara lugn och avstressad. Visste du att det syns på magnetkamerabilder av mänskliga hjärnor när patienten har mindfullness som livsstil?

Jag tror att vi alltför ofta fastnar i beteenden som blir som ett drogmissbruk för att känna ett flyktigt lyckorus. Människor som blir spelberoende, ständigt bantar, tränar eller blir relations eller kärleksmissbrukare. Törsten efter andras bekräftelse eller suget efter de där snabba lyckokickarna är bedrägliga. För den äkta lyckan kan du inte söka hos någon annan, bara hos dig själv.

En människa som ständigt är på jakt efter att bli lycklig genom att söka kärlek, bekräftelse eller rikedom kommer att få en quickfix precis när de lyckas, för att sedan bli lika olyckliga ganska snart igen. Eftersom den där illusionen om en drömtillvaro är så suggestiv och triggande för hjärnans belöningssystem så kommer jakten snart att fortsätta igen.

Att droger och alkohol inte är bra det vet ju alla men det kan vara nog så illa att fastna i ett missbruk där man tror sig behöva en kärleks- eller sexrelation för att bli lycklig.

Just denna ständiga jakt och strävan efter lyckan är som att leta efter skatten vid regnbågens slut. Du kommer aldrig att hitta dit.

Gräv där du står istället, bli lycklig i din vanliga vardag för det är där du kommer befinna dig i resten av ditt liv. Mindfulness är en lyckodrog som är helt ofarlig, utan dåliga biverkningar och dessutom är det gratis.

Det är som vanligt tuff kärlek som gäller i den här bloggen men lycka kan bara upplevas när din kropp och själ är harmoniska och utan stress. Så räkna själv ut hur logiskt det är att du ska hitta lyckan och förbli lycklig om du dels måste jaga efter saker och människor för att bli lycklig och sen kämpa för att upprätthålla samma grad av lycka för att förbli lycklig.  Visst ska det finnas mål att sträva efter, men det ska vara vägen som är mödan värt, som jag skrev om i det här inlägget. Det ena utesluter inte det andra, men det är vardagslyckan som är det väsentliga, det är den som ger dig energi till att orka fokusera mot mål längre fram.

De goda nyheterna är att du kan uppleva samma lycka varje dag genom att lära dig att uppskatta det vardagliga, finna tacksamhet i det du redan har och lära dig att älska nuet. För nuet är det som är livet. Ta några små steg i taget, gör en vårstädning bland dina gamla mönster och inrikta dig på att hitta din vardagslycka. Börja med att slappna av, andas och vara mindful. Det är det absolut viktigaste för att uppleva vardagslycka. Stress över hur olycklig du är gör dig bara ännu mer olycklig. Ta bort den stressen med mindfullness. Upplev lyckan i vårsolens värmande strålar, doft av våt jord i gryningen. Koltrastens sång, nybryggt kaffe på verandan. Borra in ansiktet i manen på en varm och harmonisk häst. Skratta ihop med bästa vännen. Gör ingen stor grej av bekymmer som kommer med jämna mellanrum, de tillhör livet. Lös de problem du kan och gå vidare. Älta inte gammalt skit, sörj det och gå vidare.  Var tacksam för de bekymmersfria ögonblicken, ta vara på dem!

Öva upp lugnet, känn tacksamhet och slappna av. Livet är här och nu. Njut av det!


Lämna en kommentar

Om tid, stress och tempoväxling.

Du kanske har undrat över varför du blir stressad över en vardaglig syssla när ingen annan verkar bli det. Eller så tycker du att det är konstigt att någonting du brukar göra själv verkar vara något som andra blir stressade av när de gör.

Alla har vi olika stresströsklar, men vad beror det på egentligen och kan man öva upp sin stresströskel? Egentligen så klarar vi mycket mera stress än vi tror, bara vi får perioder av återhämtning; som exempel kan nämnas att ingen dör av extrem hjärtesorg eller av att en familjemedlem går bort även fast de båda är något av det mest stressande vi kan utsättas för. Återhämtningsperioden, dvs sorgearbetet ser till att vi kommer på fötter igen. Det är en myt att vi inte skulle klara av stress. Vi är ju tom utrustade med ett speciellt hormonsystem som är till för att stressa kroppen, det föds vi med så självklart är vi gjorda för stress. Mycket mera stress än vi tror till och med. Vi är överlevare från födseln och utan stressystemet skulle vi dö. Däremot kan stressen bli det som dödar oss om vi inte använder den på rätt sätt. Stressen ska användas när vi arbetar, springer, ägnar oss åt problemlösningar, eller utför andra uppgifter. Stressystemet ska inte stå påslaget hela tiden och definitivt inte när vi är lediga eller sover. Det är då stressen skadar oss. För vi behöver vila och återhämta oss från stressen. Det är som i den berömda scenen i Karate Kid: Vax on, vax off. Stress på och stress av. Motsatsen till kroppens stressystem är kroppens lugn och ro-system som har sina egna hormoner som jag berättat om tidigare. Med lite övning kan du själv reglera det här systemet genom att slå på och slå av stresshormonerna.

När vi arbetar så har vi tid avsatt för matrast och fika och det är därför det är så väldigt, väldigt viktigt att inte hoppa över rasten eller äta sin matlåda framför datorn. Det är när kroppen inte får återhämta sig som stressen blir farlig.

På samma sätt är det viktigt att inte ta med sig jobbet hem oavsett om det är i pappersform eller i tanken. Med en stunds mindfulness efter jobbet rensar du hjärnan. Om du cyklar hem så får du din mindfullness gratis.

På fritiden betyder avkoppling och återhämtning både vila och aktiviteter och aktiviteterna ska då vara sånt du njuter av att göra. För även fritiden innehåller stressfaktorer.

Disk, städning och tvätt kanske är stressande för vissa och kräver återhämtning i någon form, inte alla har den turen som jag har; att njuta av städning och kunna använda det i avstressande syfte. Det är alltså återhämtningsperioderna som gör att vi klarar av vardagsstressen.

Om man har få återhämtningsperioder så kommer vi på sikt att bli sjuka, det är som om vi aldrig skulle sova. När min son bodde hemma så jobbade jag heltid och skyndade mig sedan hem för att fortsätta mitt arbete hemma, att hjälpa min son med allting. Att han ibland var på kortidsboende var inte tillräcklig återhämtning för mig, jag brukade bokstavligen sova hela helgen när han var där. Var jag bjuden på fest eller andra lyckoboostande åtehämtnings-aktiviteter så tackade jag i de allra flesta fall nej, jag orkade inte och hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag sett varningstecknen innan jag blev sjuk av utmattningssyndrom.
För så är det för de flesta som är för stressade i sin vardag; de tror att de inte orkar eller har tid med allt och då plockar de bort saker ur sitt liv. Oftast plockas de viktiga återhämtnings-aktiviteterna bort för att man ska kunna jobba ännu mera, sköta sina barn mera eller vad det nu är. Ni hör ju själva hur galet det är. Som att låta bli att sova på natten för att man inte har tid med det.
Nu ska jag avslöja en hemlighet för dig som tycker att du aldrig har tid med saker. Hemligheten är att du har inte mindre tid än andra. Faktum är att alla människor på hela jordklotet har exakt lika mycket tid varje dag, nämligen 24 timmar om dygnet. Presidenter, kungligheter, fattiga, sjuka, kändisar, din granne och till och med Zlatan; alla har exakt lika mycket tid varje dag. Där kan vi snacka rättvisa!
Att säga att man är stressad har blivit ett modeord som ska visa att man har mycket att göra, att man är duktig. En väldigt avstressad och lugn person som jag själv skulle således vara en lat person som inte gör så många knop i timmen. Egentligen är det irrelevant hur mycket eller lite jag gör, eftersom det alltså inte är korrelant med stress och att ha mycket att göra men jag gör nog ungefär lika mycket som de flesta medelsvensson; jag jobbar heltid och jag har ett hus att sköta med allt vad det innebär. Jag är ändå inte stressad. Jag hade egentligen inte behövt bli sjuk av stress när min son bodde hemma heller om jag hade vetat hemligheten; att stor arbetsbelastning (stress) kräver stor återhämtning. En nära vän till mig som också är funkismamma kan det där; så fort hon har fem minuter eller en timme över så dricker hon kaffe och lyssnar på Spotify. Det är hennes snabbåtehämtning i vardagen.

Jag har med tiden lärt mig att somna när jag vill och var jag vill, jag använder därför mina fyrtiofem minuters lunchrast till att äta i en kvart och sen powernappa på soffan i personalrummet i en halvtimme. Jag behöver ingen väckarklocka, jag vaknar av mig själv på minuten när rasten är slut. Det kallas för tempoväxling när man utnyttjar varje tillfälle i sin vardagsstress till återhämtning och är något jag läste att elitidrottsmän använder sig av i sin träning. Mycket av det jag använder i vardagen har jag lärt mig genom att studera hur elitidrottare lever, tänker och genomför sina målsättningar. Bland annat läste jag Gunde Svans bok” Var går Gränsen?”
För stresströskeln kan du öva upp med hjälp av dessa tempoväxlingar, precis som elitidrottaren använder tempoväxling till att öva upp sina resultat.
Det som är stressande för en person behöver inte vara stressande för en annan. På samma sätt som för lite eller för mycket fysisk träning inte är bra men lagom mycket träning är hälsosamt så är lagom mängd stress bra för oss. Stressen är nyttig när du behöver lite etxtra bränsle; när du ska orka igenom en arbetsdag, när du ska skriva en tenta eller springa ett maratonlopp till exempel.
Då är det inte fördelaktigt att vara för lugn eller att vara så stressad så att du kräks.
Om du tränat med tempoväxling och återhämtningsperioder som står i relation till stressbelastningen så kommer stressen vara något du har nytta av, det ska vara som att skruva upp eller ner en termostat när du övat upp det här.
Att åka på en konferens, att flyga, att hålla ett föredrag inför många människor eller bara att laga en middag för sina vänner kan vara stressande saker för många men för en del så extremt stressande så att de låter bli att göra det. Vilket ju är synd eftersom de exempel jag räknat upp här egentligen är saker som är höjer din lyckonivå och stärker din självkänsla. Dessutom kan man aldrig fega sig ur stressiga situationer. Gör du det så kommer alltfler saker att upplevas som stressande i längden;  att träna upp sin stresströskel genom att utmana sig själv är en bra försäkring mot stressrelaterade sjukdomar!

Du har säkert någon äldre släkting som tycker att ett läkarbesök kan vara årets jobbigaste grej. Det tjatas om läkarbesöket veckor i förväg, din släkting oroar sig för att missa bussen dit, att glömma plånboken hemma och inte kunna betala och så vidare. Dagen för läkarbesöket så är sin släkting uppe klockan fem på morgonen för att hinna i tid till sitt besök och hemma igen så är din släkting alldeles utmattad av detta jobbiga. När du själv gör ett läkarbesök så passar du på att handla på vägen hem och träffar då en vän du inte sett på länge som du tar en spontanfika med. När din vän frågar vad du gjort under dagen så glömmer du att nämna läkarbesöket eftersom det var en sån liten grej i ditt liv och ingen större stressfaktor. Vad skiljer dig och din släktings upplevelser av samma sak?
Din äldre släkting har en dåligt tränad stresströskel eftersom hens vardag är väldigt händelsefattig och innehåller väldigt få aktiviteter som bidrar till stress.
Då din släkting aldrig övar sin stresströskel kommer minsta sak som rubbar hens cirklar att vara stressande och kräva återhämtning.
Som med fysisk träning alltså; för lite stressträning är inte bra.
Du kan i princip öva upp vilken aktivitet som helst som du tycker är stressande om du bara ger dig själv åtehämtningsperioder i form av vila, mindfulness och lyckoboostning.

Kom ihåg:Det handlar alltså inte om att ha tid eller inte, alla har lika mycket tid, det handlar om tempoväxling i vardagen för att inte bli stressad.

Gunde Svan: Var går gränsen?


1 kommentar

Stresshantering och copingstrategier.

Stresshanteringsverktyget som jag lärde ut i ett tidigare inlägg går att utveckla. För att kunna fokusera rätt på ett problem så krävs det att man skalar av de subjektiva känslorna från problemet och ser det så objektivt som möjligt.
Beskriv problemet precis så som det är utan att göra det större eller mindre.
Exempel: En kvinna får av sin läkaren veta att hon har astma. Hon kan antingen göra problemet mindre än vad det är; ”Det är nån liten åkomma jag fått, det är ingenting. Jag har annat att tänka på” Här stoppar hon huvudet i sanden och försöker undvika sitt problem.
Eller så kan hon överdriva genom att ge problemet en massa subjektiva känslor: Jag har fått en dödlig sjukdom, man kan faktiskt dö av den, den är obotlig och jag måste äta en massa tabletter som säkert ger biverkningar också och det är så hemskt, jag är svårt sjuk nu, jag känner det. Tänk om jag inte kan andas? Tänk om jag dör?”
Om man skalar bort det subjektiva och inte förminskar sitt problem så kan kvinnan se det så här; ”Jag har fått astma, det är en kronisk lungsjukdom som är ganska vanlig. Jag måste medicinera mot den men då kan jag fungera precis som vanligt och leva ett normalt liv.”
Genom att vara så objektiv som möjligt så gör du det enklare för dig själv att handskas med ditt problem och du får lättare att fokusera på olika lösningar. Samtidigt som du undviker att bli alltför stressad, en stressad person får svårt att fokusera och hitta lösningar.
Jag arbetade en tid på en sjukstuga långt uppe i norrland. Läkaren där, som var av den gamla sega norrlandsstammen, hade en unik förmåga att få patienterna att rikta sin strålkastare mot problemet, att fokusera utan att överdriva eller förtiga. När han lyssnat en stund på patientens berättelse om allting så brukade han helt lugnt, med sin gemytliga finlandssvenska dialekt säga ”Nå, vad är värst?”
Vid stora kriser, som vid egen eller nära anhörigs svåra sjukdom och vid dödsfall så brukar vi använda oss av någonting som kallas för copingstrategier.
Coping är egentligen hur man handskas med en stor och livsavgörande händelse; man kan bli den som söker trygghet i fakta, man googlar, läser på om sin sjukdom, pratar med andra som varit i samma situation och känner att kunskap och kontroll är det som lugnar. Det är egentligen detsamma som att vara objektiv som i exemplet ovan.
Andra copingstrategier kan vara undvikande; att självmedcinera bort ångesten med alkohol eller tabletter, att vägra inse fakta om sjukdomsförloppet, att bli aggressiv och börja söka syndabockar istället för att fokusera på problemet är också en slags copingstrategi även om den inte är så dynamisk.
De som har de bästa copingstrategierna är de som både väljer att vara objektiva och dessutom har ett nätverk av familj och vänner som stöttar.
Väldigt mycket handlar det nog också om vilken människa man är och hur van man är med utmaningar.
För det här med coping är som allt annat, något man kan träna upp. Är man van att fokusera på det som är positivt så hittar man enklare sina egna copingstrategier.
Jag skrev ju för ett tag sen om min sons epilepsi och hur jag lärt mig leva med den. Nu för några dagar sedan fick en närstående till mig symptom som tydde på hjärnblödning, stroke eller kanske hjärntumör.
Efter alla undersökningar så visade det sig att problemen berodde på ett högt blodtryck som förmodligen är stressrelaterat. Jag som är van vid coping tycker därför att det här var det bästa som kunde hänt min närstående. Att det höga blodtrycket upptäcktes och kan regleras istället för att det dröjt ett tag och sen hade det orsakat en stor stroke som kanske resulterat i bestående funktionsnedsättningar och i värsta fall död.
Min coping består av att jag är väl insatt i sjukdomen så att jag kan ha en objektiv bild av det och att jag är van att använda copingstrategier; när jag väljer att se någonting precis som det är så är det också enklare att hitta en mening eller något positivt med det som händer.
Visst, jag förstår att det låter lite provokativt att säga att man kan se saker, riktigt dåliga saker, positivt. Men faktum är att de flesta gör det även om de inte är medvetna om det. Tänk dig en riktigt svår händelse i ditt liv och du kommer säkert kunna säga att du utvecklades under den perioden; att du växte, eller lärde dig vilka som var dina riktiga vänner osv.
Om du tänker efter lite till så var den här lärdomen eller utvecklingen faktiskt din copingstrategi; du lärde dig att hantera en svår händelse i ditt liv och om det händer igen så kommer du automatiskt att plocka fram den lärdomen och använda den igen.


2 kommentarer

Mindfullness på mitt sätt.

Det finns massor av dyra kurser i mindfullness. Jag har aldrig tagit några såna kurser, som jag berättat förut så visste jag inte ens om minfullness när jag började använda det som en läkande kraft mot min depression.
Jag har alltid varit en sån person som haft lätt att stänga av bruset runt omkring mig genom att sjunka in i en tidningstext eller titta på någon detalj i en byggnad när jag har behövt vila. På samma sätt så märkte jag att jag enkelt kunde låta bli att bli stressad genom att medvetet stoppa stresstankarna genom att istället intensivt koncentrera mig på en utsikt, en sång eller liknande.
Jag tror att de flesta människor någon gång gjort på samma sätt; att räkna röda bilar för att få tiden att gå under en resa, att fokusera på en persons klädsel i hissen för att inte brista ut i gråt när man nyss fått ett dödsbud, att försjunka i en tidning om bilar i väntrummet hos tandläkaren och läsa ett reportage om olika sorters motoroljors fördelar och nackdelar fast du inte är det minsta intresserad av det egentligen bara för att hålla oron i schack.
När jag fick panikångest så började jag utveckla min mindfullness genom att prova att bara möta känslorna utan att gripas med av dem. Samma sak med kroppslig smärta, att bara känna efter hur smärtan känns, att nästan nyfiket undersöka den, gör att jag inte tyckte att det gjorde lika ont.
När jag känner mig olycklig så är det första jag gör att känna efter varför jag känner som jag gör, det är viktigt att veta varifrån känslan kommer för att inte låta den spela för stor roll och för att jag inte ska låta mina tillfälliga känslor av olycka leda till dåliga ogenomtänkta impulshandlingar.
Sätt dig eller lägg dig bekvämt, se till att det är lugnt omkring dig, stäng av mobilen, släck gärna lamporna och blunda. Andas djupt och lugnt. Låt olustkänslorna bubbla upp i dig och försök inte hålla dem borta, känn efter allt vad du kan hur de känns, reflektera över hur din kropp reagerar. Du kanske mår illa och känner dig yr, lägg märke till det men låt det bara vara. Sitt länge om det är första gången du gör övningen, låt alla känslor verkligen riva och slita så mycket de kan. Låt dem hållas helt enkelt. Om stresskänslorna framkallar skräckbilder i din hjärna så försök inte tänka på något annat, låt bilderna flimra som de vill du sitter ju ändå tryggt och säkert och det är bara hjärnspöken. Analysera istället hur kroppen reagerar på bilderna, gör det som du tittade på en film som inte berör dig personligen. ”Jaha, nu ser jag det här och nu känns det sådär..” Sitt bara stilla och fortsätt vara lugn tills du känner att det börjar avta. När du gjort det här några gånger så vet du vad som utlöser stressen eller oron, det fungerar lika bra om du är svartsjuk eller röksugen och försöker sluta eller om du har en panikångestattack. Det som är bra med det här är att du känner att känslan inte är farlig, den kanske känns som om den försöker döda dig men det är bara en känsla, när du lugnt sitter kvar och möter känslan så lär du dig att inte påverkas av den. Känslan är bara ett sätt för din kropp att tala om att det är något du behöver. När du förstått varför känslan uppstod så kan du förebygga den bättre nästa gång. Om du alltid känner dig illamående av stress på mornarna så kan du använda den här mindfullnessövningen och ringa in vad som stressar dig (att inte hinna i tid till bussen, komma försent till jobbet, inte hinna äta frukost) så kan du lösa det genom att gå upp en kvart tidigare, laga gröten kvällen innan och bara värma i micron och ta en tidigare buss.
Om du blir överfallen av svartsjuka så använder du övningen till att ta reda på exakt vilka saker som triggar igång din svartsjuka och kan då förebygga det bättre.
Ta bort så många oros och stressmoment du kan ur ditt liv och när du ändå blir stressad så kan du göra övningen och bara låta stressen fladdra runt huvudet på dig utan att gripas med av den. Bara fortsätt med dina uppgifter och var lugn, precis som när du gjorde övningen hemma; låt känslorna bara vara där utan att du påverkas av dem. Det krävs lite övning för att komma dit men det är mer än värt det!
Att använda sig av mindfullness är att koncentrera sig på nuet. Genom att använda all dina sinnen när du tex äter en apelsin, läser en bok, eller tar en cykeltur så gör du två bra saker samtidigt; du njuter maximalt av det du gör och du håller borta tankarna på ”sen” som stressar och förstör ditt ”nu”. Livet blir roligare, lugnare och enklare när du är mindful. Du tar bättre beslut som inte grundar sig på känslostyrda impulser och du slipper stressrelaterade sjukdomar.
Aktiviteter som stimulerar din mindfullness är att baka cupcakes, lösa ganska svåra korsord, tapetsera eller att rykta hästar. Titta på tv eller film är inte så bra då du inte använder alla sinnen och det blir lätt att tankarna far iväg om filmen är tråkig. Lycka till med ditt nya, smarta, roliga, kreativa och lyckliga mindfullness-liv!


Lämna en kommentar

Bitter? Jag? Aldrig!

Om jag frågar någon: Är du lycklig? Så skulle svaret antagligen bli ”ja” och om jag frågar någon ”Är du bitter?” så skulle svaret lika säker bli nej. För det första så har de flesta ingen insikt i att de är bittra och olyckliga (de lyckliga har däremot den insikten) och för det andra så skulle det kännas som om du är en sämre människa ifall du erkänner att du inte är lycklig. Du kanske tänker att du inte borde känna dig olycklig; du har ju jobb, ett fint hem, du har kanske barn och en partner som älskar dig. Skulle du vara olycklig?
Kanske har du ställt den frågan till dig själv i det tysta och undrat varför du inte kan vara lycklig trots att du har alla förutsättningar. Om en människa är olycklig så är det en inre tomhet man känner, en svårighet att känna sig glad och lugn. En bitter människa bär på en inre ilska, ett missnöje som gör det omöjligt att uppskatta det som är bra. Bitterhet beror på en obearbetad sorg som tar sig uttryck i att man ständigt förväntar sig det värsta, blir misstänksam och missnöjd. Forskning visar att bittra människor har sitt stressystem påslaget hela tiden och är därför predisponerade för högt blodtryck och hjärtinfarkt.

Min mormor hade många systrar men bara en bror. Denna bror var ogift och barnlös och var allmänt känd som en bitter kuf. Min mormor, som var en fantastiskt duktig kock och  älskade stora släktkalas, hade en jul bjudit hem alla systrar med familjer och bror .  Alla och berömde maten, skrattade och deltog i det sociala samspelet. Alla utom brodern, han satt bara och lassade in utan att delta i pratet och skratten. Till slut undrade min mormor om han tyckte att maten var god. Då tittade han upp från tallriken och fräste ”Jag säger väl till om det är nåt fel”. I min familj brukar vi citera honom som ett skämt när vi äter mat hos varandra men bakgrunden till hans bitterhet var förmodligen att han var ledsen över att han förblivit ogift och barnlös och kände sig obekväm tillsammans med sina lyckade systrar med sina familjer. Kanske är det så, eller så var det något annat. För orsaken till att en människa blir bitter är alltid ett misslyckande av något slag. Att man blivit kränkt, lurad, besviken eller mobbad till exempel.

Det värsta exemplet på en bitter människa var en person som vann en lyxkryssning i Karibien och kom hem och klagade på allt; mineralvattnet var av det billigaste märket, skaldjuren var frysta och inte färska, i Mexico blev man lurad av den inhemska befolkningen som försökte sälja dyrt krimskrams till turister, personalen på färjan var otrevlig (No shit Sherlock, fast du var så trevlig själv?) och förresten så var det väl för att rederiet ville göra reklam som man gav bort en kryssning som lotterivinst. Tänk att vara så missnöjd med en resa som man fått gratis- här kan man prata om att bitterheten är ett funktionshinder i själen. Där man verkligen är förhindrad att uppleva livskvalitet.

Orsaken till bitterheten ligger som sagt i det förflutna. Man kanske blev osyldigt anklagad för något på jobbet och fick sparken. Då riktas bitterheten mot arbetsgivare, arbetsmarknaden och kanske till hela det politiska styret. Blev man utsatt för en kränkning i sitt äktenskap kan bitterheten riktas mot det motsatta könet (eller det egna könet om äktenskapet var samkönat).
Bitterhet är vanligt hos föräldrar till funktionshindrade barn, där besvikelsen beror på det icke friska och perfekta barnet man hade förväntat sig och bitteheten tar sig ofta uttryck i att man blir hatisk mot myndigheter om man inte får den hjälp man tycker sig ha rätt till, till sjukvården och så vidare. Många föräldrar till funktionshindrade barn använder all sin energi till att kriga mot myndigheter, skolor och överklaga beslut. Detta är dubbelt tragiskt då man som förälder till ett funktionshindrat barn behöver all sin energi till just att vara förälder och det gagnar inte barnet att mamma eller pappa blir deprimerade och utbrända. När man är förälder till ett funktionshindrat barn har man massor av hjälp genom att använda mindfullness, empati och tacksamhet. Att vara mindful ger dig tålamod och hjälper dig att återhämta dig effektivt då sömn är en bristvara när man är funkisförälder. Som funkisförälder är man också ständigt i kontakt med väldigt många människor och myndigheter; skola, pedagoger, läkare, sjukvård, försäkringskassan och inte minst alla andra med barn utan funktionshinder. Då behövs mängder av empati för att förstå att alla i hela världen inte har full koll på hur ens barns behov ser ut och ska bemötas. Empati för att informera istället för att bli arg och kränkt. Empati för att förstå att vissa människor är korkade men de allra flesta är jättesnälla (faktiskt) och tacksamhet för att klara av vardagen; tacksamhet för allt det man fick istället för sorg över det man inte fick.
Det finns bara ett sätt att ta död på bitteheten; Sörj, kom över det och gå vidare.
Fick du sparken från ett jobb; sörj, kom över det och gå vidare. Alla arbetsgivare är inte samvetslösa psykopater som behanlar människor som sopor. Om du blev felbehandlad ev en inkompetent läkare; sörj, kom över det och gå vidare. Alla läkare är inte sadister eller opålitliga, du hade bara otur.
Jag tror att mindfullness, empati och tacksamhet är de dynamiska motorerna för att komma vidare ur sorg och bitterhet. Mindfulness genom att lugna ner kroppens stressystem. Empati genom att förstå att människor oftast vill dig väl. Hela samhället vill dig väl. De gånger det klickar så beror det på olyckliga omständigheter och var ett tragiskt undantag. Tacksamhet genom att se det man fortfarande har, när du gått vidare är det inte sällan man tycker sig uppskatta den tråkiga erfarenheten man haft genom att man lärt sig något av den och att man fick nya chanser till något annat. Något lika bra eller bättre. Så nästa gång du sitter på akutmottagningen och retar upp dig mer och mer på att du får vänta så länge och sitter och planerar hur du ska formulera en amälan mot landstinget så använd dig av mindfullness; inget är lika lugnande och stresshämmande. Empati: Visst begriper du att alla som jobbar där gör sitt bästa och att man måste låta de som är sjukast gå före. Tacksamhet: Tänk på vilken fantastisk tur du har som har sån lyxig vård. Helt gratis dessutom.
Skriv upp fem saker i ditt liv som du är riktigt tacksam för och nästa gång du känner dig missnöjd så
tar du fram pappret och begrundar noga vad du har skrivit. Är du på en fest så utmana dig själv genom att försöka säga något positivt för varje gång du känner något negativt. Är maten kall? Säg att vinet är utsökt istället!
Mindfullness, empati och tacksamhet! Det är bra var för sig men bäst tillsammans. Kom ihåg att allt är en helhet.