happygoluckiest


2 kommentarer

Man får vara olycklig. Också.

Om någon skulle tro att vara lycklig handlar om absolut frånvaro av sorg så är det fel. Jättetråkiga saker händer alla, det kan vi aldrig göra nånting åt. Det är precis lika viktigt att få sörja som det är att vara lycklig.

Är jag lycklig i grunden så är jag bättre rustad att sörja. Om jag inte sörjer så kan jag aldrig bli lycklig. Säg den meningen högt för dig själv och tänk på innebörden. Vad betyder det egentligen?

När någonting riktigt tråkigt händer, någon dör, du får besked om en allvarlig sjukdom eller ditt livs kärlek gör slut via sms två dagar före midsommarhelgen -( ja sms- grobianen är baserad på en true story ur mitt liv) så startar ett sorgearbete. Är du lycklig i grunden kommer sorgearbetet både bli kortare och mindre smärtsamt än om du inte är grundlycklig. Självklart kommer det bli långdraget och smärtsamt i båda fallen. Men ett sorgearbete är precis vad det låter; ett arbete som ska göras. Ett tungt arbete dessutom. För det behövs styrka och saknar man den styrkan så kan sorgearbetet avstanna, man orkar helt enkelt inte genomföra arbetet konstruktivt och sorgen kommer ge andra symptom istället som panikångest, kroppsliga symptom eller bitterhet.

Sorgen yttrar sig väldigt olika för alla men den första krisreaktionen brukar vara densamma. Det allra bästa är nog att ha någon hos sig då, men om inte det är möjligt så får man göra vad man kan för att tillgodose sina egna behov. Känn efter vad du vill och så unnar du dig det. Vill du äta ett kilo choklad i sängen samtidigt som du gråter till sorgliga filmer så gör det. Ring och sjukskriv dig, ingen kan arbeta när man är i en personlig kris. Stanna i sängen flera dagar om du vill. Orkar du inte prata med någon så stäng av telefonen. Att folk är nyfikna och undrar är verkligen inget du behöver tänka på just då. Du ska bara tänka på dig själv de dagarna. Låt tårarna flöda hur mycket som helst, det spelar ju ingen roll när ingen ser dig ändå. Ju mer intensivt ledsen du tillåter dig att vara de här första dygnen, desto bättre kommer du att klara resten av ditt sorgearbete sen.

När du går vidare i sorgearbetet så är mitt råd att du precis som med dina schemalagda Happy moments varje dag avsätter en stund till att sörja. Tänd ljus, lyssna på sorgsen musik, titta på fotografier för att framkalla minnen som gör ont, be till gud, gråt eller vad som känns bäst. Sörj allt vad du orkar den stunden. Tidsbestäm hur länge din sorgestund ska vara och avbryt när tiden gått ut.
På det här viset får du dels utlopp för dina känslor som du kanske gått och kämpat emot inför dina barn eller för kollegor på jobbet en hel dag och dels så tränar du dig att ta kontroll över dina känslor.

Att känna är bra. Sörja är bra.
Det är när man hela tiden känner sig less och inte särskilt glad som det inte är bra. Sorgearbetet tar lång tid innan det är över och det kan ibland kännas som det aldrig någonsin kommer gå över. Men det gör det, bara du tillåter dig att sörja.
I mitt fall med sms-grobianen så började jag misströsta när jag ett år efter sms-dagen fortfarande
grät floder varje dag, det kändes precis lika ledsamt och sorgligt som dag ett. Då ringde jag en terapeut och fick komma dit samma dag. Terapeuten behövde inte säga någonting alls, jag pratade och grät i två timmar där, gjorde av med två hela kleenexaskar. Jag berättade allt från början till slut och sen var jag klar. Sorgearbetet var över och jag kunde gå vidare i livet.
De två timmarna jag fick ösa ur mig det sista hos terapeuten var vad som behövdes för att avsluta.

Jag har lärt mig exakt vad jag behöver när jag är ledsen, jag vet hur jag ska sörja effektivt för att gå vidare numera.
Ofta kan jag bestämma hur lång tid jag ska låta mig sörja någonting. Så intensivsörjer jag och sen är det bra.
Vissa saker kan dock komma tillbaka och göra ont en stund när man minst anar det. När du städar ur ett skåp och hittar ett fotigrafi på någon älskad släkting som gått bort för flera år sen. Sorgearbetet är för länge sedan över men du blir ledsen och sorgen känns lika intensiv en kort stund som precis när det hände. Det är helt normalt. Sörj en stund och tänk på fina minnen.

Just nu i mitt liv saknar jag min lillasyster så mycket och då lyssnar jag på det här och gråter en skvätt.

.