happygoluckiest

Tålamod och tacksamhet. I rörelse.

3 kommentarer

Idag har jag funderat den här dikten:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Dikten heter ”I rörelse” och är skriven av Karin Boye.

För mig handlar den här dikten om livet som en dynamisk process, när vi sätter upp ett mål och jobbar emot det så märker vi de små förändringarna under tiden och det är det som är själva livet; själva motorn i våra handlingar. Dikten representerar tålamod och tacksamhet. Tålamodet lär vi oss under resans gång; jag är inte framme vid målet ännu men det händer saker under tiden som också är bra, som får oss att orka fortsätta. Tacksamhet över dagen som är; vad får dig att stiga upp varje morgon? Det kan inte vara någonting som ska hända om tre månader eller ett år. Det är dagen idag som du ska ta tillvara, den kommer aldrig igen. Gör det bästa av den och var tacksam över det du fick och det du klarade. Kanske blev den här dagen inte så bra som du ville att den skulle bli, men det kommer flera dagar när det blir bättre. Tålamod.

När vi vill någonting så vill vi oftast alldeles för mycket och alldeles för fort. Ju högre förväntningar vi har, desto större risk att vi blir besvikna. Fundera över dina mål och prioritera; vad vill jag mest, vad är rimligast att jag klarar av. En sak i taget istället för allt på samma gång. Tänk på din inre balansvåg och tänk att ett litet guldkorn om dagen väger lika mycket som en stor guldklimp om en månad, men vilket blir du lyckligast av? En gång om en månad eller den lilla lyckan varje dag, vad väljer du och vad får dig att orka fortsätta?

Bestäm målet och gläd dig över det, högre förväntningar ger inte högre lycka, det är målet du har bestämt som ger lycka, även om du får prioritera bort en del.

När min son var alldeles nyfödd sa jag spontant sådär som man som nybliven och lyckorusig mamma säger, att han skulle bli fotbollsproffs. Naturligtvis var jag inte allvarlig men någonstans så önskade jag honom framgång i livet och att han skulle göra mig stolt. Jag hade höga förväntningar När hans olika funktionshinder uppdagades så fick jag prioritera om, det var inte längre en rimlig förväntan att han skulle bli fotbollsproffs eller göra karriär, kanske skulle han aldrig ens ha ett vanligt hederligt jobb som vaktmästare eller busschaufför.

Hade jag förväntat mig det så hade jag blivit besviken. Men han har aldrig gjort mig besviken, han har gjort framsteg långt över mina förväntningar.  Jag ägnade 20 år av mitt liv, mina bästa år i livet, till att hjälpa min son. Mycket annat som andra tar för givet fick jag låta bli. Hade jag haft andra förväntningar på livet hade jag blivit besviken. Men jag lyckades vara tacksam över det jag hade då och nu när jag har fått den friheten att kunna tänka på mig själv igen, så vet jag vad tålamod är. Den mätta dagen är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst. Alla dagar är inte bra dagar, inte för någon. Men tålamodet och tacksamheten vet att det blir bättre en annan dag.

Att människor stressar upp sig över en sån oförarglig dag som julafton kan i mina ögon tyckas anmärkningsvärt. Vem ska vara här och vem ska vara där och hur mycket mat ska vi äta och ju fler släktingar, ju mera mat och julklappar desto bättre. Men är det verkligen så?

För tänk om förväntningarna är så skyhöga så att du blir besviken och missar världens mysigaste julafton. Om du vill ha en Fanny och Alexander-jul så kommer du mest troligt att bli besviken även om julen blir helt ok. Ha rimliga förväntningar på den här julen, den blir bra om du bestämmer dig att den blir bra. Som jag skrivit förut har jag firat julafton ensam många gånger när barnen var små. Jag hade inga andra förväntningar och lyckades därför njuta av min ensamkväll där jag var chef över alladinasken och fjärrkontrollen. Allt blir vad man gör det till, om man inte förväntar sig mera än vad som är rimligt. Jag har firat Fanny och Alexanderjular också bör tilläggas, jag har också firat jul på mitt jobb och jag har firat jul på krogen. Om en jul inte blev så bra så kommer det bättre sen. Man måste inte allting på en gång. Tålamod.

I år ska jag fira julafton precis som jag gjort de flesta jularna sista åren; med ett av barnen och min mamma. Tre personer blir vi, lugnt och fridfullt, lagom mycket mat och nästan allting färdigköpt. Bara sånt vi tycker om. Prioriteringar.

En slags jul jag däremot aldrig upplevt är att vara med någon jag älskar i en fjällstuga. Men det kommer en sån julafton också. I rörelse. Bara vi två, eld i öppna spisen och champagne i glasen. Den julen har jag kvar att se fram emot och det måste inte vara nu för jag har tålamod att vänta och tacksamhet över det som är. Idag.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Författare: Happygoluckiest

Har hund, halvvuxna och bortskämda barn och en trädgårdstäppa i skriande behov av kärleksfull omvårdnad. Gillar champagne, engelska kriminalromaner, samlar på ugglor och och är lite besatt av allt italienskt, särskilt maten. Psykologi har alltid intresserat mig och efter flera års djup depression, en livskris och eget sorgearbete har jag skapat mina egna verktyg att klara motgångar, hitta vardagslyckan och styrkan i mig själv. Jag har även många års erfarenhet av att möta människor i kris och har sett att den metod jag använt kan hjälpa andra. Skriv gärna en kommentar om du har någon fråga eller speciellt ämne som jag ska ta upp i bloggen. Hey ho, lets go!

3 tankar om “Tålamod och tacksamhet. I rörelse.

  1. Livet är hela tiden föränderligt, en levande process. Man är aldrig samma människa nu som för ett år sedan, en timme sedan eller ens för en minut sedan. Vi förändras ständigt. Utan att vi tänker på det.
    Det är när de stora sakerna händer i livet som vi blir medvetna om hur vi förändras. Kanske ser vi det inte på en gång, vi är alltför upptagna att fokusera på lösningar. Men när vi senare summerar, reflekterar, över det som hänt märker vi hur livet förändrats och hur också vi som människor blivit en annan. Förhoppningsvis har vi vuxit och mognat.
    Jag brukar tänka att det är människor som inte har stött på riktigt stora problem som har tid och energi till att fundera på småsakerna, göra dem till stora grejer. Har man inget annat att fundera över kan man alltid bekymra sig om ifall farmor kan sitta bredvid lillasysters rebelliska pojkvän eller om man kan ha den blå duken till det rosa porslinet. Men för den som fått en svår sjukdom, en som hotar själva livet, blir sådant inte viktigt. Istället fokuserar man på det som är viktigt, att mötas och vara tillsammans. Eller man borde göra det. För det finns människor som aldrig hittar de där guldkornen av kärlek och gemenskap, som aldrig hittar livets grundbult. Som fortsätter fundera på hur de ska få allt på just det sätt de själva önskar. Utan att ta hänsyn till att andra kan ha andra önskningar.
    Julen, kanske den vackraste av högtider, ger människor så många onödiga bekymmer. Känner du dig ensam gå till en alternativ jul nära dig, tycker du att det är stökigt med alla stojiga barn och vuxna så tacka nej och duka upp framför TV:n. Vill du träffa ALLA, men schemat går inte ihop sig på julafton, skaffa överblick och gör ett flödesschema. Man måste inte ses just på julafton, julhelgen är lång. Det viktigaste är att man tar vara på livets ögonblick. Du vet bara att du har just den här sekunden, i nästa kan allt vara förbi. Använd inte den sekunden till att bekymra dig, konstruera problem som kanske inte ens finns. Lev här och nu! Det är vägen som är mödan värd.
    http://kraka.moah.se/2014/11/26/mindfulness-i-praktiken/

    Gillad av 1 person

  2. Intressanta tankegångar du har med utgångspunkt från den välkända dikten av Karin Boye. Det är när man drabbas av ”motgångar” som man oftast växer som människa och får ett helt annat perspektiv på livet. Ibland kan jag småle åt mig själv när jag minns hur jag kunde gnälla inför min mor om någon tuff förkylning jag hade som skulle gå över om några dagar. Livet är inte rättvist. Vissa människor drabbas hårdare än andra. Har man bollplank, experter som kan något underlättar det. Ibland kan det räcka med en enda nära vän. Det beror på vad det handlar om. Ändå är det den drabbade som får ta det tyngsta lasset. Då gäller det att skaffa både inre och yttre verktyg. Acceptera små steg framåt liksom steg tillbaka. Jag hoppas du får din jul i en fjällstuga en gång. Kram från en medmänniska.

    Gilla

  3. Ping: Att hitta lyckan i vardagligheter. | happygoluckiest

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s