Våra ointelligenta känslor.

Bakom varje känsla finns en historia som vi erfarenhetsmässigt återkopplar till för att få råd om hur vi ska agera.

Den starkaste av de så kallade grundkänslorna är rädslan och minnen från en starkt upplevd rädsla kan ge upphov till känslor som sitter kvar i åratal

Om du får hjärtklappning varje gång du hör en ambulans så kan det vara för att du minns en gång när din farfar blev sjuk en gång när du var liten och åkte iväg med ambulansen. Känner du starkt obehag av att höra höga röster, om du är konfliktskygg och rädd för andra människors ilska så har det med största sannolikhet en historia i ditt förflutna. Ett minne från min barndom när jag åt strömming och satte ett be i halsen gör att jag inte äter stekt strömming, jag behöver bara känna doften av den maträtten för att få kväljningar.

Men våra känslor har ingen intelligens till skillnad från våra tankar och det är därför det ofta vi agerar ointelligent om vi låter våra känslor styra våra handlingar. Ditt intellekt säger dig att det förmodligen inte är någon av dina nära och kära som blivit sjuka när du hör den där ambulanssirenen, men du känner ändå ett så starkt obehag att du måste ta fram telefonen och ringa hem för att höra att allt är ok innan du kan bli lugn. Impulsen att ringa är för att känslan av rädsla skapar ett starkt behov av att hjärnans belöningssystem ska lugna ner dig- när någon svarar och säger att allt är ok får du belöningen av din handling, du blir lugn.

Om ingen svarar när du ringer så vet du fortfarande att det inte behöver betyda att någon i din familj är på väg till intensiven men då har redan känslan slagit klorna i dig och en film spelas upp i ditt huvud hur din telefon snart kommer att ringa och det är från sjukhuset och en läkare kommer att ge dig ett väldigt dåligt besked. Allt känns plötsligt som det här är verkligheten och du är nära panik när du ringer hem för tionde gången på en kvart utan att få svar. Känns det här igen?

Genom att låta såna här osmarta känslor få ta överhanden och låa dem styra dina handlingar kan livet bli mer komplicerat än vad det behöver vara. En av dessa ointelligenta känslominnen som kan ställa till väldigt mycket dåligheter är omotiverad svartsjuka.

Eftersom känslan av svartsjuka skapats ur ett minne som är starkt förknippat med rädsla kommer också impulsen av att få omedelbar lindring genom att handla så att hjärnans belöningssystem kickar in. Så fort du känner svartsjuka så grips du av ett omedelbart behov av att kontrollera din partners mobiltelefon, kalender och så vidare. Det här är ett farligt beteende eftersom det skapar ännu  mera ångest om du inte blir omedelbart lugnad och behovet av att kontrollera mer och mer kan utvecklas till ett tvångsmässigt beteende.

En svartsjuk människa är inte en lycklig människa och vet du med dig att du lätt blir svartsjuk ska du i första hand jobba med din självkänsla, självsäkra människor blir inte svartsjuka.

Vad du kan göra när svartsjukan drabbar dig är att fokusera på vad exakt det är som triggar igång känslan; är det något ord din partner säger, att ett sms inte besvaras inom en viss tid, eller något annat. Stå emot impulsen att göra något för att lugna dig själv- kontrollringa, ställa frågor, kolla mobilen etc och fokusera på själva känslan av svartsjuka. Känn efter hur den känns på ett objektivt plan, blir du illamående, arg, får du huvudvärk? Känn efter hur känslan så småningom ger efter, det är som att sluta att röka, begäret efter belöningen sitter inte i länge. Tänk på att svartsjukan bara är en ointelligent känsla som försöker få dig att göra korkade saker och du är väl smartare än så.  Står du emot konsekvent kommer känslostormen överfalla dig alltmer sällan och i allt kortare perioder. Gör något annat för att belöna dig, använd dina happy moments; Ta ett bad, en promenad, läs en bok. Och som alltid; var mindfullness.

Att hantera sina problem med mindfullness och styrka.

När det dyker upp vardagsproblem, små eller större så sjunker lyckonivån. Lär du dig att hantera problemen på rätt sätt så klarar du att återhämta vardagslyckan.

Problem som vi till synes inte kan göra något åt blir till automatiska ältande tankar i huvudet och det ältandet är den perfekta energi-och lyckotjuven. Även stora problem som vi inte direkt kan påverka kan man lära sig att hantera så att inte ältandet äter upp din vardagslycka.

1. Att göra någonting är alltid bättre än att göra ingenting;  Även om det du gör inte förändrar problemet i sig så ger känslan av att du har tagit tag i det och gjort vad du kunnat en känsla av kontroll som gör mycket för att stoppa de ältande tankarna. Ältandet löser ingenting alls, det är bara negativt.

2.Hantera problemen som om du hade planerat att de skulle komma; att jobba för en förbättring är alltid mera positivt än att kämpa emot en svårighet. Se därför problemet som något som du ska ta tag i och jobba med istället för att bli upprörd och förlora ditt fokus.

3.Fokusera; fortsätt vara mindfullness när du tar dig an problemet, se det bara för vad det är och koppla bort de negativa känslorna.

4. Ta time out från ältandet; om du har svårt att sluta älta och oroa dig. Bestäm att ta semester från ältandet och katastroftankarna. Bestäm att en timme eller en dag ska du inte älta, då får du tid över att tänka ut bra och kreativa idéer till hur du ska gå vidare med problemet. Problemet försvinner ingenstans för att du inte tänker på det i några timmar, det väntar tills du har lust att börja älta det igen.

5. Ta hjälp av andra; bara att få prata igenom saken med en vän kan ibland göra att man får en ny syn på sitt problem. Det känns inte som ett lika stort bekymmer längre och du kan få inspiration till nya lösningar.

6. Glöm inte bort dina happy moments; de behövs mer än någonsin när du har vardagsbekymmer och hjälper dig att orka.

Hitta styrkan i dig själv.

Vad jag skrev om i förra inlägget om att orka, var bara en del av hemligheten. Återhämtning och vila behöver alla, oavsett om vi gör roliga saker så blir vi till slut utmattade och behöver sova. Även om glass och maränger är jättegott så tröttnar vi till slut och vill ha omväxling.
Om man jobbar som läkare i ett krigsdrabbat land så räcker det inte med att se en fotbollsmach på lördagen för att uthärda. För mig räckte det inte att göra vad jag kunde för att ta hand om mig själv så fort jag fick en minut över.Tro mig, jag möter dagligen människor, föräldrar som jag själv som har svårt funktionsnedsatta barn och majoriteten av dessa föräldrar är missnöjda, frustrerade, arga, hyperstressade och inte sällan sjukskrivna av utmattningsdepressioner.
Hur klarade jag mig från detta, hur klarade min vän krigsläkaren sig från att bli cynisk, bitter och människofientlig? Svaret är att vi båda- vi har pratat med varandra om det här- valde att se vår uppgift som en gåva och inte en börda. Vi båda såg en meningsfullhet i det vi gjorde.
Det låter kanske konstigt att se det som en gåva att få ta hand om sönderskjutna krigsoffer men jag förstår det faktiskt. Han har förklarat för mig att han kände en tillfredställelse med att få hjälpa dessa människor. Vem skulle annars göra det?
Som jag skrev tidigare så bestämde jag mig för att jobba på att gilla läget och att älska det. Det gick ju självklart inte på en kafferast att ändra sin inställning men när jag hittat verktygen och började öva på det så gick det ganska snabbt.
Precis som när man fastnat i en bilkö och håller på att explodera av frustration och
stress och kan säga stopp till dessa känslor kan man öva de positiva lyckokänslorna att infinna sig per automatik. Om du varje dag på väg hem från jobbet brukar fastna i en bilkö och metodiskt övar dig att säga stopp till stressen och istället vara mindfullness så kommer du ganska snart märka att du längtar efter den där bilkön, för du längtar efter dagens meditation med avslappnande musik och sköna upplyftade tankar.
Jag valde att se min uppgift som något att vara stolt över; jag reflekterade över hur mycket tålamod, ödmjukhet, närhet och kärlek jag lärt mig genom min son.
Jag valde också att se mina happy moments som belöningar för mitt slit. Jag blev min egen bästa vän som uppmuntrade mig själv, peppade mig själv och belönade mig själv med hur mycket jag lärt mig om vad som är viktigt och oviktigt i livet. Genom att dagligen öva på att vända negativa känslor till positiva byggde jag upp min inre styrka och fick den självkänsla jag saknat innan.
Om du ställs inför en uppgift så är det ganska osannolikt att du kommer att slutföra den om du tycker att den är ointressant och jobbig. Då spelar det ingen roll hur många pauser du tar eller hur mycket bra saker du gör när du är ledig.
Man måste tycka att det man gör är antingen roligt, intressant, lärorikt eller givande för att man ska orka.
För att lära sig måste man ha en PT som hejar på och uppmuntrar och ger en klapp på axeln ibland.
För att hitta din mentala styrka måste du vara din egen PT.
Nu låter det kanske som att man måste vara någon speciell slags människa för att klara det här. Så är det inte. Jag är ingen speciell människa, jag var deprimerad och sjuk innan jag hittade min strategi. Vem som helst kan lära sig det här, du också! Alla kan.
Fråga alltid; vad är bra med det här? istället för att starta upp de negativa tankarna när du kommer till ett hinder eller en svårighet i livet. Om det så bara är att du måste jobba över en kväll så tänk på dig själv som en hjälte som hjälpte din kollega att slippa jobba så att hon istället fick gå på dejt. Var snäll mot dig själv, ge dig själv beröm och tänk kärleksfulla tankar om dig själv. Känn efter vad du behöver och ge dig själv bekräftelse. Tänk på dig själv som en lycklig människa, för någon vill dig väl. Denna någon ska vara du själv.

Hur orkar du människa?

Jag har en vän som kommit hit som flykting från ett land långt borta. Ett land i krig.
Han är läkare och de historier han berättat om sitt dagliga liv som läkare i sitt hemland gör att man undrar hur han orkade. Hur orkade han med att ta hand om lemlästade människor, där det var rutin att först uppskatta ålder på den sårade och om den verkade vara femtio år eller över så fick den ligga. Ligga kvar och dö alltså. Sjukvårdsmateriel och läkarinsatserna var alltför begränsade för att kunna överhuvudtaget hjälpa alla. Men han har också berättat hur han med sina vänner gick tre mil varje lördag till en by där det fanns en servering med en tv som visade engelsk ligafotboll. De gick tre mil i leran. Barfota. Fotbollsmatchen på lördagarna tillsammans med vännerna var hans happy moment och vad som fick honom att uthärda.
Jag har själv fått frågan många gånger, hur jag som ensamstående orkat ta hand om ett barn med många funktionshinder. I proportion till min vän läkaren kan ju min egen historia verka som en walk in the park men faktum är att när man ställs inför en faktiskt övermänsklig uppgift så måste man orka, men hur?
Min läkarvän gjorde det genom att gå tre mil i leran varje lördag för att se på fotboll och jag gjorde det genom att hitta mina happy moments. Jag lärde mig något jag kallar för tempoväxling, dvs jag såg till att jag så fort jag hade fem minuter över så kunde jag växla ner och somna i några minuter, eller så kunde jag bli mindfullness med precis exakt det jag höll på med just då. Hade jag inte bestämt mig för den här inställningen till livet och om jag inte hade hittat mina verktyg att känna vardagslycka så hade jag inte orkat. Så många människor går i väggen, blir utbrända och deprimerade för så mycket mindre. Kan du se något samband?

Att gilla läget är början till att älska läget.

Visst vore det underbart om livet alltid gick på räls och inget dåligt hände. Om man aldrig missade sista bussen, om man aldrig glömde paraplyet när det regnar, om det inte fanns bilköer och om den tappade smörgåsen alltid hamnade med smörsidan uppåt.
Nu är ju inte livet så och det är bara att gilla läget, det vet vi ju.
Men hur reagerar du när såna små vardagsolyckor händer, rycker du bara på axlarna och går vidare eller svär du en stund och känner dig negativt påverkad en större del av resten av dagen?
Gilla läget är vi ju tvungna att göra men man kan alltid fråga sig hur man kan ta sig ur de negativa tankebanorna som kommer som per automatik när saker inte går som vi vill.
För de negativa känslorna som slås på är automatiska och gör att vi blir på dåligt humör. Du har säkert sett någon bli överdrivet arg och tjurig för att en tallrik gick sönder till exempel. Kanske tänkte du då ”Herregud, det var ju bara en tallrik”
Precis, det var bara en tallrik men går man omkring med ständigt påslagen stressmotor så kommer de negativa tankarna ibland innan vi hinner stoppa dem och så känner vi oss nedslagna, ledsna och på dåligt humör ett tag efteråt. Vi vet att det är orimligt men kroppen och dess hormoner lever sitt eget liv och vi får ta att vi känner oss arga över en så banal sak som en trasig tallrik.
Men även här kan man öva sig att stoppa de negativa tankarna, varför vara på dåligt humör över skitsaker när man inte behöver?
Så fort någonting händer som du vet kommer att påverka ditt humör på ett dåligt sätt så ska du stoppa det negativa ältandet som automatiskt startar upp i din hjärna. Fastnar du i en bilkö så ha storytel redo att lyssna på istället för att lyssna på kroppens aggressiva stridssignaler. Eller börja fundera på semesterplaner. Fundera på var du vill åka, visualisera och dröm dig bort till en vit strand med turkost vatten. Kväv ilskan innan den hinner få dig att må dåligt. Innan du börjar svära och gorma så tänk: Stopp! Ta ett djupt andetag och tänk mindfullness istället.
Häromdagen vaknade jag med en svidande hals och ont i huvudet. Att ringa och sjukskriva sig är inte min favoritgrej att göra och att vara sjuk får inga höga lyckopoäng precis. Men jag gillar inte bara läget, jag försöker alltid längre än så. I största möjliga mån försöker jag älska läget. Efter ett tag såg jag min chans att läsa ut en bok som jag började på i somras. Det var fortfarande tråkigt att vara sjuk självklart men boken var bra och det var mysigt att få ligga kvar i sängen utan att behöva ha dåligt samvete för det.
Att gilla läget, försöka göra det bästa av en dålig händelse eller åtminstone se det som en vinst att man lärde sig något nytt. Det är en bra början till att öva sig inför att älska läget, att vara lycklig i livet precis där man är. Vad det innebär kommer jag att berätta mer om i nästa inlägg.

Lycka på recept.

Som redan sagts ett flertal gånger så är orsaken till din nedstämdhet inte viktig. Men det kan ändå vara bra att förstå orsak och verkan så jag tänkte förklara lite om det. När vi var grottmänniskor behövde vi en utvecklad varningsklocka och extramotor i kroppen när vi mötte björnar eller andra farliga djur. Då kopplas kroppens stresshormoner in och vi får den där extra adrenalinkicken att orka springa fort. Numera, när vi inte möter så många grottbjörnar reagerar vi på samma sätt men av andra orsaker. Att möta sin chef i korridoren en fredagseftermiddag när man är på väg hem kan förvisso jämföras med att möta en grottbjörn på väg efter ett jobba-extra-hela-helgen-byte men faktum är att kroppens stresshormoner inte vet skillnaden. Alla dessa stressmoment kallas stressorer- Stressorer kan vara allt från en droppande kran, ett skrikande barn på bussen, en jobbig relation, skilsmässa, sjukdomar till en nära anhörigs död. Även saker som vi egentligen upplever som positiva kan vara stressorer- till exempel att byta jobb, att bli förälder och att gifta sig.

För väldigt många människor är det dessutom så, att utöver dessa vardagliga stressorer så bär man på någon gammal sorg som inte bearbetats och som ofta inte ens är medveten. Någonting som hänt i det förflutna, svek, en dysfunktionell uppväxt och så vidare. Dessa personer har sitt stressystem påslaget för jämnan och då blir den droppande kranen bokstavligen droppen. För samma personer blir oftast en stor livskris som en nära anhörigs död katastrofal på ett värre sätt än andra.

Endorfin är kroppens eget lyckohormon och det som sänker stressnivåerna i kroppen, endorfinet hjälper till att stänga av stressmotorn kan man säga. Så kallade lyckopiller innehåller just detta hormon och fungerar därför på personer med långvariga depressioner.

När jag själv var deprimerad och fick lyckopiller utskrivna så tog jag dem aldrig eftersom min depression var så svår så jag helt enkelt inte klarade ens en sån enkel sak som att ta min medicin. Senare lärde jag mig att ta tillvara på kroppens egna endorfinkickar på det sätt som jag berättade om i föregående inlägg. Allt som du mår bra av höjer ditt lyckohormon och sänker dina stresshormoner. Lyssna på lugn musik, träna, promenera, måla, skriva, sjunga, klappa en spinnande katt. Vad  du mår bra av är individuellt; för en del strömmar endorfinerna till av att lyssna på hårdrock och för andra kan samma sak vara det som höjer stresshormonerna. För mig personligen funkar det att städa. Ja, mina vänner tycker att jag är rubbad.